Trillske

När jag var liten - kanske 4-5 år - gick jag på dagis.
Jag har inte direkt reflekterat över det förräns nu, men dagisfröknarna var noga med att upprätthålla en viss hierarki, där makthavarna tog plats vid Runda Bordet under luncherna. Det var på många sätt en frizon. Vid Runda Bordet bestämde eliten över sig själva och - till viss mån - även över alla andra.

Det var det enda bordet som saknade övervakning och avlystning.
Jag vet inte hur vi såg på saken; vi såg nog bara ett runt bord.

Det fanns ett par kriterier för att hamna vid Runda Bordet. Du fick inte vara för ung. Du behövde ha god social kompetens. Du fick inte dras med problem som kunde störa din omgivning... Och det hjälpte om du hade bra kontakter.

Känns det bekant?
Runda Bordet var på gott och ont en inblick i hur världen fungerar idag.
Jag tror inte det var menat så. Jag tror snarare det bevisar hur svårt det är att undvika den hierarki som så många gör så mycket för att förändra.

Vi infiltrerade Runda Bordet
Vi hade bestämt oss för att rymma från dagis. Vi hade fått nog... Och jag hade en plan. För om man heter Jönsson i efternamn och växer upp på 80-talet måste man likt Charles-Ingvar alltid ha en plan.
Övervakningen var total. Runda Bordet var vår enda chans.
Genom veckor av arbete infiltrerade vi Runda Bordet. Några föll, andra gav upp.
Till slut var vi fyra kvar - som lyckades samlas vid vår frizon och enda möjlighet.

Planen var exakt. Exekveringen var utmärkt. Det tog säkert en halvtimme innan någon visste att vi var borta.
Någon föll, och någon annan gav upp.
När vi närmade oss trygg mark var vi bara två kvar. Det skulle bara varit jag. Vi var två, för min kvinnliga kompanjon var för kär i mig för att avvika. Det är jag säker på. Jag var rätt trevlig när jag var liten, och då blir det så ibland.

Planen var avklarad och vi visste inte längre vad vi skulle göra med vår nyvunna frihet. Så vi satt oss ner i väntan på att bli tillfångatagna och återinföras i den hierarki vi en gång flytt ifrån. Det blev vi också efter några timmar på flykt. Men det var inte poängen. Poängen var at vi infiltrerade Runda Bordet, vi flydde från hierarkin, och sedan var vi klara. Målet var resan.

Och har jag här ett eller flera politiska budskap får ni tyda dom själva.

Okey, så, imorn efter lunch händer det föhoppningsvis något häftigt med mitt liv. Det blir förhoppningsvis vidöppet.
Skulle kunna säga att det blir "en sista stund i solen innan livet blir för stort", men det säger jag inte, för det var ju förra året egentligen. Och inte blev det någon sol för det, så nu låter jag bli, och nöjer mig med att konstatera att det ska bli rätt härligt att både ha vidöppna alterativ och en stabil grund.

Det hjälper inte riktigt upp det faktum att jag suttit här ensam i min lägenhet hela helgen. Sedan mor och far grattade mig på min 24-års dag i fredags har jag inte talat öga mot öga med någon förutom en tant på Willys, och aldeles nyss med en flicka på GDG. Hon sa "hej" och jag sa "hej" och så log hon lite sådär som flckor gör ibland, sedan sa hon "inget kvitto?", och jag sa "nej", och hon sa "okey", så jag sa "tack då", och då sa hon "ha det så bra", och då gick jag. Men jag vände i dörren, rusade tillbaka till kassan och skrek "SKA DET VARA SÅ HÄR NU?!", och då sa hon "va?", så jag drog en djup suck och gick ut. Det gjorde jag förståss inte alls... fick bara en mental bild och kom på att det vore roligt om en kille som jag gjorde en sådan sak.

Hursomhelst, jag är varken irriterad, uttråkad eller depprimerad. Jag är bara helt otroligt rastlös. Då blir jag inte grinig. Men jag kan helt klart bli fiktivt grinig. Det är jag nu, och därför börjar jag spontant tänka på en massa grejer som har sagts och hänt som har stört mig. För att ventilera kommer här dagens: random spew.

Sten i glashus
Att kasta sten i glashus är en ganska vanlig företeelse. Det finns dock ögonblick när stenen inte bara är malplacerad utan också riktigt jävla missriktad och irriterande. Om en tjej har kastat stenen är det dessutom ganska standard att man inte får ta emot den, utan måste stilla observera hur den krossar både tak och väggar.
En flickvän sa en gång till mig att hon tyckte jag gick annorlunda.
"Vadå?".
"Ja". 
"Äh"
"Min kompis tycker också det" (<--- "kompiskortet" bör förgöras)
"Inte så jävla lätt att gå korrekt med 10kg penis".  "Jaha, okey"

Grejen är att en mekanisk skyltdocka skulle krossa den här tjejen på cat-walken. Det tyckte jag var rätt sött och passade henne. Men ändå.


Jag skiter fullständigt i stämplar i passet eller förbrukade kondomer
Generationens plågoande. Tänk att så många människor verkar definiera sin yttre person med så twistade variabler. Det är en folksjukdom. Folk älskar att rabbla hur många gånger dom varit i Asien. Polare älskar att prata om hur många dom "satte" (<--- "jag kan säga vad som helst för du var inte där-kortet" bör förgöras).
Snackar man med någon man inte hört av på länge vill man väl veta hur människan har haft det och vad han/hon har gjort. Inte hur många bisarra rese- och umgängespoängen denne har plockat.
Blir samma sak hela tiden. En uppradad lista utan någon form av substans och till slut måste man ju börja fråga själv:

"Hade ni kul då?"
"Va? Jaha.. öh.. jorå.."

Ja, det var ju skoj att dom lyckades ha lite halvkul vid sidan av allt jobb som en semester och en stämpel i passet innebär.

På måndag ska jag ha gjort följande:

- Genomfört 2 labbar
- Skrivit 6 labbrapporter
- Skrivit en godkänd tenta i fysik
- Fyllt år

Det är lite tungt just nu. Förutom fylla-år biten som jag gillar.
Men dåså, då jobbar vi ihjäl oss nu då, och drar ut i solen och festar i veckan? Hurra i förväg.
Jag tror jag ska bjuda J4 på fest. Hon är fortfarande mystisk. Och jag är fortfarande nyfiken.

Förövrigt har min nyköpta Laptop - XPS M1530 - kommit.
Hur kul som helst.... Men jag har inte ens tid att åka till Sörby Urfjäll och hämta den.

Jag är mer rädd för att inte förändras.
Tänkte på det idag. Jag fyller 24 år på fredag.
Det låter en del i siffror va? För er som är -20.

Det stör mig inte. Jag kom på att det stora steget egentligen var 23.
22 är en mellanålder. 20-22 är ett enda vuxensteg.
23 är ett steg in i den riktiga vuxenvärlden.
Men 23-27 är samma sak. Någonstans därimellan infinner sig väl möjligen manligheten, då kvinnor anser att män under 25 egentligen är pojkar. Men jag håller inte med. Jag har alltid varit en man. Eller så blir jag det aldrig. Något av det. 

Hursomhelst är 23-27 samma sak. 28 är ännu en mellanålder. 29 är typ 30 och det vet ju alla, att vi vid 30 ska ha villa, fru och en mille på banken. Ungefär. 

Men när är det egentligen meningen att man ska förändras?
Jag utvecklas. Har utvecklats enormt  under bara ett år. Vilket kommer visa sig mer, men faktiskt redan har visat sig. Men jag är ju fortfarande samma person, med samma tankar och samma vilja och samma drömmar.
Så likadan på så många sätt.

Jag trodde jag hade blivit totalt känslokall och elak. Det hade jag uppenbarligen inte. Det krävdes bara ett år att starta om hjärtat så att säga. Jag har trott samma sak flera gånger förut. Men alltid förr eller senare blivit den jag var innan, och den jag är idag.

Jag kommer utvecklas ännu mer under mina 4-5 års studier. Men jag börjar ifrågasätta om jag alls kommer att förändras?

Tänk att vara 65 år, och fortfarande tänka som jag? Det går väl inte?

Och nu åskar det ute.
Minns en kväll när jag som liten pojke låg och höll om en liten flicka som var rädd för åskan.
Det är många, många år sedan nu.

Jag har utvecklats sedan dess.... Men inte förändrats ett smack.

På 80-talet var det olika varianter av flygande bilar. Nu är det kommunaltraffik till månen.
Det förutspås alltid hända saker som inte är logiska, och som förmodligen inte inträffar inom överskådlig framtid.
Men vad kommer att hända?

Vad kommer vår allt-och-inget-generation skapa, och hur kommer den nya nerd-generationen bakom oss förädla konceptet?

Dialog mellan morfar och barnbarn år 2060:
"När jag var liten gjorde vi som vi ville."
"Wow, är det sant?"
"Ja. Vi fick inte ens stryk."
"Woaw.... Vad gjorde ni då?"
"Ingenting."


Vad blir 2040 års motsvarighet av KP eller Bullen?
"Hej Wienerbrödet!
Min pojkvän och jag  vill testa vaginal sex. Vad ska man tänka på?"


2090-talets SPAM?
"HairNoMore - Tappa håret på 10-minuter och bli en riktig karl - bara 210.000:-
Kunders omdömen:
Bertil, 57: "Vid 40 års ålder började jag märka att något inte stod rätt till. Varenda milimeter av hårfästet hade jag kvar. Jag tappade allt socialt liv där jag satt i min stora, björn-liknande kallufs, och tänkte på hur livet kunde ha varit utan hår. Jag försökte allt. Jag rakade håret, men folk såg att det inte var äkta. Jag hånades på arbetet. Tack vare HairNoMore har jag äntligen återfått självförtroendet.""

Vilket är tragiskt. Det var många år sedan ett hockey VM var så stort som i år.
Själv är jag rätt galen i den här typen av tillställningar. Jag tror ärligt talat att jag kan lista finalmatcher, vinnare och svensk prestation för samtliga VM sedan play-off spelet inledes 1992. Bara jag får tänka lite. Kan förvisso lista mer än så... 1989: sovjet, 1990: sovjet, 1991: sverige, 1992: sverige. Jag minns också dom faktiskta matcherna från 91 och framåt. Vilket är rätt sinnesjukt när man är född 1984.

Det skrämde mig lite när jag kom på att finalen mellan Ryssland och Sverige spelades 1993. Där satt jag i soffan och hoppades på att Sverige skulle äga hela hockey-världen i och med ett tredje raka guld. Ryssland gjorde 3 - 1 i andra perioden och Sverige var aldrig riktigt nära en reducering (eller var det 3 - 0 till och med? Solen med sina fläckar osv..). Det blev inte jämnt och spännande som det brukade vara. Det var tvärstopp. Ryssarna var stora, diciplinerade och påminde ganska mycket om den forna sovjet-eran.

Och jag var uppenbarligen 9 år gammal. Det var 15 år sedan.
Eller Sveriges storförlust mot Finland, vilka tog sitt första och enda guld mot Sverige 1995 i Globen. Det går inte att vinna hockey-VM på hemmaplan. Och jag var inte mer än 11 år när Ville Peltonen pressade in 4 - 0 i andra perioden.  
Samma Peltonen som i lördags var ärligheten själv när han sa att Finland hade rent flyt mot Sverige i bronsmatchen. Sverige sköt in en fladderpuck från halva plan 1995 och undvek nollan, och fick en 11-årig Trillske att hoppas lite. Det gjorde dom inte i lördags. Vändningen uteblev 1995, men revanchen kom 2003 när Sverige istället vände 5-1 till 5-6 i Finland. Det går inte att vinna VM på hemmaplan.

Jag börjar förstå varför jag är bättre på VM-odds än spelbolagen. Statistiken säger aldrig allt.
Ibland förlorar Sverige med 5 - 1 mot USA i en obetydlig match av en substantiel anledning som bara en magkänsla kan förklara. Till matchen-oddset 5.5 gånger pengarna..

Tidigare år är suddiga.
Innan jag började i skolan hände det att mor min hämtade mig från dagis för att vi skulle kolla på Hockey.
Jag såg Sundins 2 - 1 puck mot soviet 1991. 1992 mötte Sverige Finland i final, och jag sa att jag skulle börja heja på Finland. För att mor min skrek så mycket.

Nog för att jag har hyfsad pejl på Fotboll också, men....
Det är otroligt konstigt att jag inte blev en hockey-spelare.


________________________

Skoj var det iaf. Och ett jävla tryck på Olearys i fredags i semin mot Kanada.

Uppdaterad: Kollade igenom anteckningar från när jag vaknade och det var ännu lite mer twistat.

Jag försov mig från en föreläsning idag, som jag verkligen ville gå på.
Men jag tror det var värt det. Detta är verkligen galet.

Blev sen natt och tidig morgon, så vid 11.00-tiden bestämde jag mig för att vila en stund.
Skulle till en föreläsning som började klockan 13.00. så jag ställde klockan på 12.00 för att ha lite marginal. Notera att jag inte hade klockan vänd mot mig, så jag kunde omöjligt se tiden.

Var uppenbarligen mycket tröttare än vad jag trodde, för jag märkte att jag då och då sträckte mig efter snooze-knappen för att få sova en stund till. Så plötsligt hände det... Jag började drömma att jag arbetade men en fysikuppgift.
Ja, arbetade, för i drömmen var det ett jobb. Min chef var Dr. Bob Kelso från Scrubs. Vilket är långt ifrån det sjukaste. 

Med i drömmen var självaste Sawyer (nej, inte Sawyer från Lost, utan den riktiga Sawyer som alltid får stryk i dart och NHL och manlighetsmätartävling). Jag har ingen aning om varför han var där, eftersom han inte arbetade utan mest var i vägen och sa åt mig att vara lite rolig och sluta jobba. Jag insisterade på att, nej, jag har skärpt mig och slarvar inte längre. Han accepterade det då och då, men var 5e minut kom han springande med olika skumma grejer han skulle visa. Jag försökte fokusera på uppgiften, eftersom jag var under tidspress.

Okey, redan här lite rolig symbolik med sista veckorna av bas-studierna och polare som vill hitta på roligare saker. Men sen....

Efter en stund kom han springande med en stor miniräknare.
"Shit Linus , kolla på det här alltså."
"Nej skärp dig, jag kollar när jag är klar."
"Jomen vaffan kolla, det går fort."
"Jaja."

Sawyer visade upp skärmen där han med någon sifferkombination gjort något jag inte såg vad det var.

"Men ser du inte, det är ju en penis!"
"Jaja, kul, låt mig göra klart det här nu så jag hinner i tid."
"Men titta här då, det här blir också en penis.", sa han, och visade en ny sifferkombination.
"Okey, okey, men skärp dig, vi tar det där sedan."

Efter någon minut kommer han springande igen.
"Alltså det här måste du bara se.."
"Nej, seriöst, jag tänker göra klart det här nu."
"Jag skojar inte. Du måste se det här. Så satans grymt!"

Jag tittade, men förstod inte.

"Men fattar du inte?"
"Nej?"
"Det står ju IRONI baklänges", sa han med ett brett leende.

Jag begrep inte alls vad det häftiga var. Precis då ringer min väckarklocka i verkliga livet.
Var fortfarande trött och orkade inte riktigt öppna ögonen men började på en gång fundera på vad i helvette han menade med ironi? Varför var det så roligt? Vadå baklänges?

Ironi... I = 1, R = 3, O = 0.... Ohhh satan! Jag mindes precis vad det stod på miniräknarens skärm:
1n031. Baklänges blir det "ironi" på miniräknarspråk: 130n1.  

Kan inte vara sant tänkte jag. Lutade mig över väckarklockan, och mycket riktigt:
Klockan var 13.01 och föreläsningen hade börjat för en minut sedan.

Konstiga drömmar i all ära, men detta har gjort mig helt ställd.
Bland det konstigaste jag har upplevt.

Ironi... Alltså, det där var djupare än jag trodde var möjligt.
Baklänges.

Poker:

Polare1: "Jasså, du lirar? Vad brukar du köra för strategi?"
Polare2: "Jag brukar försöka gå all-in när jag har en bra hand"

Försöka?