Trillske

När jag var liten - kanske 4-5 år - gick jag på dagis.
Jag har inte direkt reflekterat över det förräns nu, men dagisfröknarna var noga med att upprätthålla en viss hierarki, där makthavarna tog plats vid Runda Bordet under luncherna. Det var på många sätt en frizon. Vid Runda Bordet bestämde eliten över sig själva och - till viss mån - även över alla andra.

Det var det enda bordet som saknade övervakning och avlystning.
Jag vet inte hur vi såg på saken; vi såg nog bara ett runt bord.

Det fanns ett par kriterier för att hamna vid Runda Bordet. Du fick inte vara för ung. Du behövde ha god social kompetens. Du fick inte dras med problem som kunde störa din omgivning... Och det hjälpte om du hade bra kontakter.

Känns det bekant?
Runda Bordet var på gott och ont en inblick i hur världen fungerar idag.
Jag tror inte det var menat så. Jag tror snarare det bevisar hur svårt det är att undvika den hierarki som så många gör så mycket för att förändra.

Vi infiltrerade Runda Bordet
Vi hade bestämt oss för att rymma från dagis. Vi hade fått nog... Och jag hade en plan. För om man heter Jönsson i efternamn och växer upp på 80-talet måste man likt Charles-Ingvar alltid ha en plan.
Övervakningen var total. Runda Bordet var vår enda chans.
Genom veckor av arbete infiltrerade vi Runda Bordet. Några föll, andra gav upp.
Till slut var vi fyra kvar - som lyckades samlas vid vår frizon och enda möjlighet.

Planen var exakt. Exekveringen var utmärkt. Det tog säkert en halvtimme innan någon visste att vi var borta.
Någon föll, och någon annan gav upp.
När vi närmade oss trygg mark var vi bara två kvar. Det skulle bara varit jag. Vi var två, för min kvinnliga kompanjon var för kär i mig för att avvika. Det är jag säker på. Jag var rätt trevlig när jag var liten, och då blir det så ibland.

Planen var avklarad och vi visste inte längre vad vi skulle göra med vår nyvunna frihet. Så vi satt oss ner i väntan på att bli tillfångatagna och återinföras i den hierarki vi en gång flytt ifrån. Det blev vi också efter några timmar på flykt. Men det var inte poängen. Poängen var at vi infiltrerade Runda Bordet, vi flydde från hierarkin, och sedan var vi klara. Målet var resan.

Och har jag här ett eller flera politiska budskap får ni tyda dom själva.