Ops
Heregud, jag hade helt glömt bort existensen av denna blogg.
Tills jag klurat ut vad jag ska göra med den kommer jag droppa random citat från dagen som varit, så får ni lista ut resten själv. Kul va?
______________________________
"Själva grejen är alltså att vi ska utgå ifrån att vårat sketna program kommer plockas upp av nasa i dagarna där de kommer förädla skiten med 1.2 miljoner rader kod enkom för att vårat objektorienterade upplägg var så fantastiskt att arbeta med att det har en teoretisk möjlighet att bota cancer."
Avd. givande studier, 2009-11-23
Tills jag klurat ut vad jag ska göra med den kommer jag droppa random citat från dagen som varit, så får ni lista ut resten själv. Kul va?
______________________________
"Själva grejen är alltså att vi ska utgå ifrån att vårat sketna program kommer plockas upp av nasa i dagarna där de kommer förädla skiten med 1.2 miljoner rader kod enkom för att vårat objektorienterade upplägg var så fantastiskt att arbeta med att det har en teoretisk möjlighet att bota cancer."
Avd. givande studier, 2009-11-23
Henrik Schyffert, The 90's - ett försvarstal
Äntligen sett den.
Klockren. Underhållande, men inte minst ganska briljanta insikter och slutsatser.
Tycker Henrik Schyffert varit lite trevande på scen när han var yngre (dock tror jag att han alltid varit grym när det gäller manus), men han blir fortfarande bara bättre och bättre.
Klockren. Underhållande, men inte minst ganska briljanta insikter och slutsatser.
Tycker Henrik Schyffert varit lite trevande på scen när han var yngre (dock tror jag att han alltid varit grym när det gäller manus), men han blir fortfarande bara bättre och bättre.
Snel hest
Finns säkert några som inte håller med om att detta är kul, men allvarligt talat: ni är tråkiga.
Vi andra är helt sjukt trötta på den aldrig döende frasen "snel hest", och vi tycker bilden nedan är bland det roligaste vi sett på hela veckan!
Min sköldpadda är förkyld
Kanske till och med har lunginflamation. Det ska tydligen inte vara någon fara, dock.
Men har ni sett en sköldpadda nysa? Ser ganska otäckt ut, iaf om om man levt med den i runt 13-14 år, även om jag inte haft henne i min lägenhet senaste 2.
Men har ni sett en sköldpadda nysa? Ser ganska otäckt ut, iaf om om man levt med den i runt 13-14 år, även om jag inte haft henne i min lägenhet senaste 2.
Found it!
Inte armbandet, utan den där manligheten jag saknade när nykärleken tog tag i mig.
Hittade den i kombinationen av att jag är rätt kylig rent känslomässigt nu för tiden, men råkade se något udda som berörde känslorna. Inte skitlångt ifrån en tår eller två:
http://www.youtube.com/watch?v=nuYTFnJyd6g&feature=channel_page
*snyft*. Vila i frid EM-finalen.
Sedärja
Tror fanimej jag såg nåt.
Fast isåf. på andra sidan rälsen.
Räddad.
Men jag har ju sånt satans trassel med all packning.
Tänkte gå in sist, väntade ett tag, men pallade inte att vänta, så gick in, och då ska ju såklart alla andra gå in efteråt på en gång likt varenda jävla regel universum någonsin skapat.
Så stod det redan en liten söt tjej där och trasslade, och det blev ju jättetrassligt förståss, och hon sa förlåt hela tiden, men alltså det var ju inte hennes fel, det var ju mitt. Menar det är ju tillräkligt trångt där med alla väskor som folk väljer att ställa så fint på golvet, nu skulle min jättepenispackning få plats där också.
Nåja, sista fasen. Jag lever. /tar i trä
Fasen!
Jag är paranoid. Jag känner massa folk i stockholm. Ibland känns världen liten. Jag vill inte träffa någon nu. Jo, typ syrran eller nåt, men ingen som bara är bekant. Framförallt ingen som jag inte har kontakt med längre. Typ ett ex eller nåt. Jag kan fortfarande kommunicera via bloggen och mina fingrar men jag tror att om jag försöker prata, ens säga hej, så har jag antagligen en fördröjning på 3 sek innan jag får ur mig ett "blijh", där vokalen varierar beroende på vad jag försöker säga.
Hur skulle det se ut? "Ojdå, inte gått så bra för honom..", skulle de tänka.
Hoppas tåget står typ bredvid, så jag inte behöver springa igenom centralen eller så.
Nämnde jag att jag börjar bli trött?
Hur skulle det se ut? "Ojdå, inte gått så bra för honom..", skulle de tänka.
Hoppas tåget står typ bredvid, så jag inte behöver springa igenom centralen eller så.
Nämnde jag att jag börjar bli trött?
Jag är stenhård
Försöker jag intala mig själv, bäst jag kan. Nu sitter jag på tåget. Fuskade lite och tog taxi till centralen, men i övrigt har jag burit runt på hulkens maxvikt i bänkpress. Alltså, jag ljög tidigare när jag sa att jag sov lite inatt. Jag sov inget alls. Det var när jag la mig i sängen en stund och stirrade i taket jag märkte att mitt halsband var borta. Man ska inte ljuga, jag vet, men det kändes så otroligt fånigt att min planering strulade så mycket att jag inte hann med att sova.
Det här inlägget blir förövrigt inte ett dugg mer sammanhängande än det förra. Jag bara skriver. Läser inte. Måste hålla hjärnan fokuserad, för jag får inte somna förrens jag bytt tåg i Sveriges *host* stolthet.
Ikväll tänkte jag egentligen leta upp den klassiska bomhusmaffian inför fotbollen. Men alltså, senast jag gjorde det var inte så länge sedan. Då var jag utvilad, men kvällen slutade ändå med att jag sprang runt på heartbreak och hånglade med alla och deras morsa (och dotter och syster och förhoppningsvis bara det könet). Släpp Trillske loss det är vår. Helvette. Trillske ska inte släppas lös. Han ska hållas i ett monogamt romantiskt skimmer ty när han är fri och har för kul saknas annars all form av tyglar och vad som helst inträffar precis hela tiden, men jag tycker det verkar som tjejer äntligen verkar börja fatta det igen så det är väl ändå en tidsfråga.
Hursomhelst, med tanke på att jag inte sovit och inte får så många timmar av den varan blir det nog att söka upp några andra lite mer civilicerade och lugna människor och dricka några norrlands 3.5 framför fotbollen. Bör stupa tillräkligt på det.
Förra helgen var jag hos Sawyer i Halmstad. Riktigt skön stad. Framförallt under midsommar-dagarna var det rätt fantastiskt att se hur många tjejer som var där. Det var nästan s.bomhus-klass på hela jävla stan de dagarna dessutom.
Midsommar då? Alltså, jag var taggad som fan och hade trevligt, men tyvärr blev jag lite trasig framåt natten och slutade i säng redan 01.30. Ont i huvet som satan. Alltså, största problemet var antagligen det faktum att jag hade skitont på insidan av min läpp som jag bitit på med mina dracula-tänder dagen innan. Något jag för en gångs skulle höll käften om, vilket hjälpte, men tror det spelade in i min plötsliga trasighet. Annars spenderade jag en mycket förvånande stor del av kvällen med att gå hand i hand på prommenader (eller vad vi nu gjorde) med nån tjej från någonstans i södra söder som var märkbart länge än mig. Så kan man också göra när man är full och lite skadad i huvet.
Roligare hade jag dock när jag (tror att jag/har för mig att jag) lyckades trasha nån fest där det satt en ohygglig massa trevliga fjortisar. Åtminstone av korten att döma. Jag minns bara att de var trevliga.
Senare var jag på en fest Sawyer bjöd in mig på, där jag nästan blev utslängd. Vetefan, tjaffsat med nån kille eller så. Han blev utslängd istället, tror jag. Inte jag iaf. Här är dock mitt minne lite sämre, men nåt sånt. Hursomhelst intressant att landa på ett ställe med Sawyer där det är jag tjaffsar med någon. Det brukar vara tvärt om.
Nu är jag i Södertelje. Pust. Inte så många timmar kvar nu.
Det här inlägget blir förövrigt inte ett dugg mer sammanhängande än det förra. Jag bara skriver. Läser inte. Måste hålla hjärnan fokuserad, för jag får inte somna förrens jag bytt tåg i Sveriges *host* stolthet.
Ikväll tänkte jag egentligen leta upp den klassiska bomhusmaffian inför fotbollen. Men alltså, senast jag gjorde det var inte så länge sedan. Då var jag utvilad, men kvällen slutade ändå med att jag sprang runt på heartbreak och hånglade med alla och deras morsa (och dotter och syster och förhoppningsvis bara det könet). Släpp Trillske loss det är vår. Helvette. Trillske ska inte släppas lös. Han ska hållas i ett monogamt romantiskt skimmer ty när han är fri och har för kul saknas annars all form av tyglar och vad som helst inträffar precis hela tiden, men jag tycker det verkar som tjejer äntligen verkar börja fatta det igen så det är väl ändå en tidsfråga.
Hursomhelst, med tanke på att jag inte sovit och inte får så många timmar av den varan blir det nog att söka upp några andra lite mer civilicerade och lugna människor och dricka några norrlands 3.5 framför fotbollen. Bör stupa tillräkligt på det.
Förra helgen var jag hos Sawyer i Halmstad. Riktigt skön stad. Framförallt under midsommar-dagarna var det rätt fantastiskt att se hur många tjejer som var där. Det var nästan s.bomhus-klass på hela jävla stan de dagarna dessutom.
Midsommar då? Alltså, jag var taggad som fan och hade trevligt, men tyvärr blev jag lite trasig framåt natten och slutade i säng redan 01.30. Ont i huvet som satan. Alltså, största problemet var antagligen det faktum att jag hade skitont på insidan av min läpp som jag bitit på med mina dracula-tänder dagen innan. Något jag för en gångs skulle höll käften om, vilket hjälpte, men tror det spelade in i min plötsliga trasighet. Annars spenderade jag en mycket förvånande stor del av kvällen med att gå hand i hand på prommenader (eller vad vi nu gjorde) med nån tjej från någonstans i södra söder som var märkbart länge än mig. Så kan man också göra när man är full och lite skadad i huvet.
Roligare hade jag dock när jag (tror att jag/har för mig att jag) lyckades trasha nån fest där det satt en ohygglig massa trevliga fjortisar. Åtminstone av korten att döma. Jag minns bara att de var trevliga.
Senare var jag på en fest Sawyer bjöd in mig på, där jag nästan blev utslängd. Vetefan, tjaffsat med nån kille eller så. Han blev utslängd istället, tror jag. Inte jag iaf. Här är dock mitt minne lite sämre, men nåt sånt. Hursomhelst intressant att landa på ett ställe med Sawyer där det är jag tjaffsar med någon. Det brukar vara tvärt om.
Nu är jag i Södertelje. Pust. Inte så många timmar kvar nu.
HELVETTE!
Vad märker man när man vaknar?
Jo, jag har tappat mitt armband. Shit happens. 500:-. Bara det att det är det andra armbandet jag tappar på två månader. Sånt här händer bara när man bestämt sig för att sluta läcka massa pengar.
Vidare måste jag än en gång köra konversationen som alltid uppkommer då jag ska köpa ett armband:
"Jo"
"Nää.."
"Jo"
"Nja"
"JO
"..Men"
"JO säger jag, testa så får du se"
Det jag pratar om är att jag har helt sjukt smala handleder. Alltså, mina armar är vältränade nu för tiden så det ser fullt normalt ut, och rätt mycket som en man ska se ut och sådär så ingen tror på att jag har någon form av tjejstorlek på mina handleder för det syns liksom inte direkt (förrens man sätter på ett normalstort armband som nästan ramlar av). Men senast blev jag nästan tvungen att specialbeställa (till slut hittade jag ett ensamt i en annan affär).
Var en trevlig tjej jag köpte det av. Vi pratade lite och hon avslutade med:
"Tappa inte det här nu då, för det är det sista vi har".
Ok.
Hur jag tappat armbanden?
Båda har blivit slitna i den där grejen de sitter fast i som jag inte har något bra ord för. Minns inte vad som hände med första. Tror jag tappade bort det.
Det andra la jag i plånboken. Så det inte skulle lossna nån festkväll och sådär. Lite dumsnålt - i brisst på bättre vokabulär - kan tyckas, för min plånbok köptes för special price for YOU! på grand canaria och är inte byggd för att ha något värdefullt i sig. Dumsnålt i dess rätta bemärkelse. Kunde fått en trevlig plånbok för en femhundring.
Nu stänger jag ner och slänger in laptopen i väskan. Förövrigt en av tre väskor. Två stora. Och gittaren. Och jag har knappt sovit inatt. Och tåget byter i den där sabla hufvudstaden så kommer inte kunna somna på tåget heller.
Saker och ting går inte riktigt min väg idag. Är tur att jag inte längre är helt kapabel till att må dåligt eller så, för annars hade detta nog kännts lite risigt.
Är el dyrt?
1200kWh på tre månader.. är det mycket?
Jag har ingen aning. Vi fick iaf betala 2000:-. Tyckte det lät mycket. Är inte el billigt som satan? Har vi ett dyrt pris/kWh?
Iof, blir bara 333:- pers/månad, men ändå. Borde det inte bli billigare än så om man är två? Menar, vardagsrummet och de flesta lampor delar man ju på.
Eller så är det bara jag som är tilt över att jag spenderat ett halvt 6 siffrigt belopp (man måste ju förfina siffrorna till skrytnollan) på.. inte många månader alls. Vet inte hur mycket tänderna gick på. Men det var under 15k. Så känns lite "svart djupt hål" över det hela, för jag har inte gjort några större investeringar. Dock har jag märkt att jeans per automatik går på tusenlappen nu för tiden, och sådana behövde jag några av. Även varit lagom givmild på krogen. Och betalat mina fasta kostnader för 4 månader framåt. Så, äh, kanske inte är så konstigt. Men det är makalöst hur jag hela tiden kan svänga mellan att vara totalt likgiltig till pengar, för att nästa dag vända på varje 50-öring. Ibland när jag dammsuger är jag på väg att suga upp eventuella 5-kronor och liknande innan jag kommer på att det kan bli stopp i dammsugaren och att sådant är fruktansvärt drygt. När jag städade idag hittade jag ett gäng 1-kronor som jag la i en fin liten hög på hyllan.
Men jag antar att det lätt blir så när man har en så fasansfullt svängig inkomst. Ibland är den väldigt CSN-betonad vilket gör att kontot krymper smått i takt med dagarna, medans hela sparkontot typ dubblerades i Januari-Februari i år. Då är man rik. Sen går det sakta ner någon månad, och plötsligt tittar man på kontot - som fortfarande är mycket större än för tre månader sedan - och får panik. Är väl som vanligt. Allt är lugnt så länge det går framåt. Allt är ett jävla helvette om det går bakåt, även om man råkar befinna sig på ärevarvet redan. Vilket jag visserligen inte gör. Droppade mina nära pedantiska planer för någon månad medans jag såg till så jag inte ställde till utbildningen. Känner mig fullt i fas och påväg att bli civ. ingenjör nu, men däremot föll ju alla planer runt omkring som ett korthus.
Vet inte om jag är glad eller förbannad för det. Å ena sidan är jag småsur över att jag får styra upp lite under sommaren här, men å andra sidan har jag en lång ledighet ändå, och viktigare - det är mer eller mindre ett bevis på att mina ideer fungerar. Lätt att ifrågasätta det som faktiskt fungerar eftersom det eventuellt skulle fungera ändå, oavsett upplägg. Men det gör det alltså inte. Inte om man inte råkar ha en självklar väg redan. I en korsning utan ide och utstuderad väg blir man sittandes vid korsningen med de normala inkomster, normala utbildningar, och normala tankar man föddes rakt in i. Vilket inte är fel alls egentligen. Bara det att jag inte är helt normal, och jag försöker göra det till en ovanligt bra sak istället för en ovanligt dålig. För det är de två alternativen jag har, och alltid haft.
Fungerar det att rivstarta igen ska jag försöka förklara hur. Bör finnas otroligt många som sitter i samma sits som jag satt.
Problemet är väl bara att minnas de saker som nu för tiden går per automatik, och som inte ägnats en tanke på ett år.
Nu är det sommar. Imorn är det fotboll.
Jag har ingen aning. Vi fick iaf betala 2000:-. Tyckte det lät mycket. Är inte el billigt som satan? Har vi ett dyrt pris/kWh?
Iof, blir bara 333:- pers/månad, men ändå. Borde det inte bli billigare än så om man är två? Menar, vardagsrummet och de flesta lampor delar man ju på.
Eller så är det bara jag som är tilt över att jag spenderat ett halvt 6 siffrigt belopp (man måste ju förfina siffrorna till skrytnollan) på.. inte många månader alls. Vet inte hur mycket tänderna gick på. Men det var under 15k. Så känns lite "svart djupt hål" över det hela, för jag har inte gjort några större investeringar. Dock har jag märkt att jeans per automatik går på tusenlappen nu för tiden, och sådana behövde jag några av. Även varit lagom givmild på krogen. Och betalat mina fasta kostnader för 4 månader framåt. Så, äh, kanske inte är så konstigt. Men det är makalöst hur jag hela tiden kan svänga mellan att vara totalt likgiltig till pengar, för att nästa dag vända på varje 50-öring. Ibland när jag dammsuger är jag på väg att suga upp eventuella 5-kronor och liknande innan jag kommer på att det kan bli stopp i dammsugaren och att sådant är fruktansvärt drygt. När jag städade idag hittade jag ett gäng 1-kronor som jag la i en fin liten hög på hyllan.
Men jag antar att det lätt blir så när man har en så fasansfullt svängig inkomst. Ibland är den väldigt CSN-betonad vilket gör att kontot krymper smått i takt med dagarna, medans hela sparkontot typ dubblerades i Januari-Februari i år. Då är man rik. Sen går det sakta ner någon månad, och plötsligt tittar man på kontot - som fortfarande är mycket större än för tre månader sedan - och får panik. Är väl som vanligt. Allt är lugnt så länge det går framåt. Allt är ett jävla helvette om det går bakåt, även om man råkar befinna sig på ärevarvet redan. Vilket jag visserligen inte gör. Droppade mina nära pedantiska planer för någon månad medans jag såg till så jag inte ställde till utbildningen. Känner mig fullt i fas och påväg att bli civ. ingenjör nu, men däremot föll ju alla planer runt omkring som ett korthus.
Vet inte om jag är glad eller förbannad för det. Å ena sidan är jag småsur över att jag får styra upp lite under sommaren här, men å andra sidan har jag en lång ledighet ändå, och viktigare - det är mer eller mindre ett bevis på att mina ideer fungerar. Lätt att ifrågasätta det som faktiskt fungerar eftersom det eventuellt skulle fungera ändå, oavsett upplägg. Men det gör det alltså inte. Inte om man inte råkar ha en självklar väg redan. I en korsning utan ide och utstuderad väg blir man sittandes vid korsningen med de normala inkomster, normala utbildningar, och normala tankar man föddes rakt in i. Vilket inte är fel alls egentligen. Bara det att jag inte är helt normal, och jag försöker göra det till en ovanligt bra sak istället för en ovanligt dålig. För det är de två alternativen jag har, och alltid haft.
Fungerar det att rivstarta igen ska jag försöka förklara hur. Bör finnas otroligt många som sitter i samma sits som jag satt.
Problemet är väl bara att minnas de saker som nu för tiden går per automatik, och som inte ägnats en tanke på ett år.
Nu är det sommar. Imorn är det fotboll.
Kuken, nu ska jag supa mig kanon på midsommar
Planerade att dra in lite pengar men torskade istället typ 10 tusen för någon vecka sedan så har jobbat en hel del fredag-tisdag. Pengarna tillbaka, och typ 15 tusen extra upp, vilket var precis vad jag behövde och det min obotliga optimism räknade med från början. Bättre sent än aldrig.
Om ni vill att jag ska hålla käften om resultat i min lite smått schizo blogg är det bara att säga till. Är ju inte så att jag behöver skriva det, utan misstänker snarare att några - eventuellt få - gärna vill hålla koll på att jag inte åker upp till skyarna och landar i helvettet.
Men det är klart med marginal med andra ord, och jag bör ta sommarledigt. Men det är också problemet med att ha ett "extraknäck" som inte bara erbjuder en ganska våldsamt bra timlön, utan dessutom valfria arbetstider och - inte minst - ibland är förbannat roligt. Det är svårt att sluta. Om folk fick jobba 20h/dygn på sina skiftjobb tror jag fan många skulle göra det någon vecka här och där.
Men förhoppningsvis släpper jag det helt några dagar, för har en del att ordna med imorn innan jag lämnar inför en möjligtvis underbar sommar.
Men:
"Det här är ju kuken, nu ska jag supa mig kanon på midsommar"
/Glenn Hysén, VM-1990
Den är bra, den tar vi.
Förövrigt sitter jag just nu ensam och dricker lite Sambuca. Fast jag tror det är lite det som är grejen.
Vill också påpeka att jag har en till blogg. En mindre schizo sådan. Mer rättfram. Snäppet mer anonym.
Det är nackdelen med en blogg av den här typen. Jag kan inte skriva allt. Fördelen är att många som jag verkligen vill i stort ska veta vad som händer i mitt liv läser den. Och jag skriver ju ändå spontant, så varför inte slänga in det i en blogg och låta folk som vill läsa det jag skriver?
Men jag kan inte skriva allt. Vissa saker passar helt enkelt inte. Eller många saker egentligen, eftersom jag råkar vara jag, och jag råkar ut för så förbaskat konstiga, otroliga, härliga, pinsamma saker att folk - även folk som vet att jag inte ljuger - inte alltid tror mig.
När sedan pennan sätter fart blir det ännu mer. Inte så att jag ljuger direkt, men när jag väl kommer igång kan jag skriva, och försvinna in i skriften, och vad som är ett (verkligen) måttligt intressant ansiktsutryck målas plötsligt upp som monalisa.
Menar, ska jag skriva här om hur en fjortis landar bredvid mig i en säng och blir så uppfylld av kåthet och begär av orden "nej skärp dig, du har pojkvän" att hon börjar onanera så högt att hon antagligen väckte grannarna?
Möjligt, jag kanske kan skriva de där raderna. Men den där situationen är så mycket mer fantastisk och underhållande och allmänt: "sällan, du ljuger!", att hela historien förtjänar att berättas. Därav en till blogg.
För tro mig, vare sig jag sätter mig i situationerna själv eller bara råkar ha tur/otur/whatever: så många fruktansvärt konstiga saker hant hänt mig genom åren. Inte sånt man ser på TV. Snarare sånt som folk fantiserar om på en sitcom som går på TV.
Om ni vill att jag ska hålla käften om resultat i min lite smått schizo blogg är det bara att säga till. Är ju inte så att jag behöver skriva det, utan misstänker snarare att några - eventuellt få - gärna vill hålla koll på att jag inte åker upp till skyarna och landar i helvettet.
Men det är klart med marginal med andra ord, och jag bör ta sommarledigt. Men det är också problemet med att ha ett "extraknäck" som inte bara erbjuder en ganska våldsamt bra timlön, utan dessutom valfria arbetstider och - inte minst - ibland är förbannat roligt. Det är svårt att sluta. Om folk fick jobba 20h/dygn på sina skiftjobb tror jag fan många skulle göra det någon vecka här och där.
Men förhoppningsvis släpper jag det helt några dagar, för har en del att ordna med imorn innan jag lämnar inför en möjligtvis underbar sommar.
Men:
"Det här är ju kuken, nu ska jag supa mig kanon på midsommar"
/Glenn Hysén, VM-1990
Den är bra, den tar vi.
Förövrigt sitter jag just nu ensam och dricker lite Sambuca. Fast jag tror det är lite det som är grejen.
Vill också påpeka att jag har en till blogg. En mindre schizo sådan. Mer rättfram. Snäppet mer anonym.
Det är nackdelen med en blogg av den här typen. Jag kan inte skriva allt. Fördelen är att många som jag verkligen vill i stort ska veta vad som händer i mitt liv läser den. Och jag skriver ju ändå spontant, så varför inte slänga in det i en blogg och låta folk som vill läsa det jag skriver?
Men jag kan inte skriva allt. Vissa saker passar helt enkelt inte. Eller många saker egentligen, eftersom jag råkar vara jag, och jag råkar ut för så förbaskat konstiga, otroliga, härliga, pinsamma saker att folk - även folk som vet att jag inte ljuger - inte alltid tror mig.
När sedan pennan sätter fart blir det ännu mer. Inte så att jag ljuger direkt, men när jag väl kommer igång kan jag skriva, och försvinna in i skriften, och vad som är ett (verkligen) måttligt intressant ansiktsutryck målas plötsligt upp som monalisa.
Menar, ska jag skriva här om hur en fjortis landar bredvid mig i en säng och blir så uppfylld av kåthet och begär av orden "nej skärp dig, du har pojkvän" att hon börjar onanera så högt att hon antagligen väckte grannarna?
Möjligt, jag kanske kan skriva de där raderna. Men den där situationen är så mycket mer fantastisk och underhållande och allmänt: "sällan, du ljuger!", att hela historien förtjänar att berättas. Därav en till blogg.
För tro mig, vare sig jag sätter mig i situationerna själv eller bara råkar ha tur/otur/whatever: så många fruktansvärt konstiga saker hant hänt mig genom åren. Inte sånt man ser på TV. Snarare sånt som folk fantiserar om på en sitcom som går på TV.
Sommarlov
Alltså, jag har sån fasansfull energi nu för tiden.
Vet inte om det är att jag tränar och äter ordentligt eller om det bara är ett allmänt välbefinnande i livet.
Tänkte på det förra helgen när jag satt mig i soffan med några polare framför fotbollsmatchen, öppnade en öl, och tänkte "happ. då kör vi väl igen då.".
Och nog fan blir det så. Två timmar senare är man full som satan - men aldrig för full - aldrig trött - aldrig sur - aldrig något negativt alls förutom möjligtvis självgod och småkaxig. Istället glider man ner på krogen och spenderar en halv tusenlapp på shots och sedan är det dansgolvet, och väl på dansgolvet är man precis alla människors absoluta bästa vän i ett par timmar och passerar någon form av böjd tidslinje som man vet antagligen aldrig återkommer - och alla vet det - när man för andra gången viskar "vi har glömt det här imorn, men ikväll drömmer vi", och så blir det; morgondagens minnen är ett endaste stort trassel av leenden och dansande och freudian slips och vackra ögon som höjs upp av ett härligt välmående men tyngs ner av baksmälla. Bara en av dessa kvällar blev minnet helt bevarat; det kanske till och med gav något.
Förut var det mer spontant. Ibland, vissa kvällar, och vissa helger. Nu är det hela tiden. Inte bara när alkohol är inblandad heller. Verkar inte vara en fas heller.
Bra. Det är så det ska vara. Trodde nästan jag tappat det där.
Imorn ska jag köpa MP3-spelare (supit-bort) och mobiltelefon (på tiden). I övrigt är det gym och jobb i tre dagar, sedan glider jag till Halmstad och firar midsommar. Ska bli kul att se Sawyers nya tillhåll. Efter det funderar jag på att slita med miss trasselsudd till föräldrarnas stuga; en villa, ett gigantiskt nybyggt hus utanför, och en hage med hästar som omringar gården. Inte fel alls.
Vet inte om det är att jag tränar och äter ordentligt eller om det bara är ett allmänt välbefinnande i livet.
Tänkte på det förra helgen när jag satt mig i soffan med några polare framför fotbollsmatchen, öppnade en öl, och tänkte "happ. då kör vi väl igen då.".
Och nog fan blir det så. Två timmar senare är man full som satan - men aldrig för full - aldrig trött - aldrig sur - aldrig något negativt alls förutom möjligtvis självgod och småkaxig. Istället glider man ner på krogen och spenderar en halv tusenlapp på shots och sedan är det dansgolvet, och väl på dansgolvet är man precis alla människors absoluta bästa vän i ett par timmar och passerar någon form av böjd tidslinje som man vet antagligen aldrig återkommer - och alla vet det - när man för andra gången viskar "vi har glömt det här imorn, men ikväll drömmer vi", och så blir det; morgondagens minnen är ett endaste stort trassel av leenden och dansande och freudian slips och vackra ögon som höjs upp av ett härligt välmående men tyngs ner av baksmälla. Bara en av dessa kvällar blev minnet helt bevarat; det kanske till och med gav något.
Förut var det mer spontant. Ibland, vissa kvällar, och vissa helger. Nu är det hela tiden. Inte bara när alkohol är inblandad heller. Verkar inte vara en fas heller.
Bra. Det är så det ska vara. Trodde nästan jag tappat det där.
Imorn ska jag köpa MP3-spelare (supit-bort) och mobiltelefon (på tiden). I övrigt är det gym och jobb i tre dagar, sedan glider jag till Halmstad och firar midsommar. Ska bli kul att se Sawyers nya tillhåll. Efter det funderar jag på att slita med miss trasselsudd till föräldrarnas stuga; en villa, ett gigantiskt nybyggt hus utanför, och en hage med hästar som omringar gården. Inte fel alls.
Nu så
Tentor klara. Vilat en del.
Nu blir det gym, och återta några kg.
Om bara solen kommer fram lite blir detta rätt bra.
Kommer titt som tätt på vilken soft liv jag har för närvarande, specielt om man jämför med trasslet och resulterande livstilt för några år sedan.
Nu blir det gym, och återta några kg.
Om bara solen kommer fram lite blir detta rätt bra.
Kommer titt som tätt på vilken soft liv jag har för närvarande, specielt om man jämför med trasslet och resulterande livstilt för några år sedan.
Skatteåterbäring..
... Er tid på året.
Tycker jag ska få lite jag också. Gissar på att jag betalat åtminstone 60-70 tusen eller så i rake till svenska staten senaste året. Inte stenkoll alls, men borde ligga där någonstans?
Ärligt talat borde det bli 30%.
Vart är mina icke-skattepliktiga 16.000?
Mitt skattefria liv är mer rättvist än man kan tro.
Bara därför planerar att gotta mig åt csn i sommar. Lutar åt att ägna pengarna till fysik, om de ger tillträde till någon som alltid söker allt försent men har ett gott hjärta.
Nu ska jag spela in en låt.
Och inte plugga alls.
Imorn är min sista tenta för våren.
Fast känns sämre än det borde.
Kanske är vädret.
Eller ett för långt tenta-P.
Eller det faktum att jag tappade lite fysik under tenta-P.
Eller att jag inte vårstädat en lägenhet på >80 kvadrat som jag är ensam i och således har lite jobb framför mig.
Är sömnig.
Trisstess.
Usch.
Jag ska vara en massa ställen och hinner inte med allt.
Ska till Halmstad om en vecka.
Min kusin kommer till Gävle i helgen.
Drar jag till Gävle först kommer tågresorna gå på 3000:-.
Har inget att göra på tåget nu när det är studieuppehåll.
Norrköping - Halmstad tar tydligen 7 timmar. Vad sjutton tar Gävle - Halmstad?
Jag är inte bitter.
Jag vet inte vart min telefon är.
Det gör det extra svårt att ringa eller skicka sms.
Sjukt svårt.
Hela sommaren är överplanerad.
Ändå har jag inte planerat någonting.
Eller, placerat. Jag har inte placerat någonting. På rätt ställe.
Uppenbarligen inte ens telefonen.
Vart är känslorna?
Vart är min telefon?
En aldeles för lång bit bort.
Vart är min telefon?
Jag har en mer äkta blogg än denna. Den har mer substans.
Vart är mina skattefria 16.000?
Jag är inte bitter.
Tycker jag ska få lite jag också. Gissar på att jag betalat åtminstone 60-70 tusen eller så i rake till svenska staten senaste året. Inte stenkoll alls, men borde ligga där någonstans?
Ärligt talat borde det bli 30%.
Vart är mina icke-skattepliktiga 16.000?
Mitt skattefria liv är mer rättvist än man kan tro.
Bara därför planerar att gotta mig åt csn i sommar. Lutar åt att ägna pengarna till fysik, om de ger tillträde till någon som alltid söker allt försent men har ett gott hjärta.
Nu ska jag spela in en låt.
Och inte plugga alls.
Imorn är min sista tenta för våren.
Fast känns sämre än det borde.
Kanske är vädret.
Eller ett för långt tenta-P.
Eller det faktum att jag tappade lite fysik under tenta-P.
Eller att jag inte vårstädat en lägenhet på >80 kvadrat som jag är ensam i och således har lite jobb framför mig.
Är sömnig.
Trisstess.
Usch.
Jag ska vara en massa ställen och hinner inte med allt.
Ska till Halmstad om en vecka.
Min kusin kommer till Gävle i helgen.
Drar jag till Gävle först kommer tågresorna gå på 3000:-.
Har inget att göra på tåget nu när det är studieuppehåll.
Norrköping - Halmstad tar tydligen 7 timmar. Vad sjutton tar Gävle - Halmstad?
Jag är inte bitter.
Jag vet inte vart min telefon är.
Det gör det extra svårt att ringa eller skicka sms.
Sjukt svårt.
Hela sommaren är överplanerad.
Ändå har jag inte planerat någonting.
Eller, placerat. Jag har inte placerat någonting. På rätt ställe.
Uppenbarligen inte ens telefonen.
Vart är känslorna?
Vart är min telefon?
En aldeles för lång bit bort.
Vart är min telefon?
Jag har en mer äkta blogg än denna. Den har mer substans.
Vart är mina skattefria 16.000?
Jag är inte bitter.
Tappade skitungar
Ok, blir mer och mer säker. Om 15 år kommer jag ta ut min 40-års kris på kommande generationer. Jag kommer klaga på "dagens ungdom". Blir jag chef kommer jag endast anställa personer med 10 års arbetslivserfarenhet för att selektera ut så många som möjligt av dem som antagligen aldrig fick en chans att undkomma sin egen brisst på hjärnceller.
Återkommande marknadsföring är alltid ett bevis för att den fungerar.
Det här fungerar på en fullkomligt tappad generation.
Återkommande marknadsföring är alltid ett bevis för att den fungerar.
Det här fungerar på en fullkomligt tappad generation.
