Random spew!
Okey, så, imorn efter lunch händer det föhoppningsvis något häftigt med mitt liv. Det blir förhoppningsvis vidöppet.
Skulle kunna säga att det blir "en sista stund i solen innan livet blir för stort", men det säger jag inte, för det var ju förra året egentligen. Och inte blev det någon sol för det, så nu låter jag bli, och nöjer mig med att konstatera att det ska bli rätt härligt att både ha vidöppna alterativ och en stabil grund.
Det hjälper inte riktigt upp det faktum att jag suttit här ensam i min lägenhet hela helgen. Sedan mor och far grattade mig på min 24-års dag i fredags har jag inte talat öga mot öga med någon förutom en tant på Willys, och aldeles nyss med en flicka på GDG. Hon sa "hej" och jag sa "hej" och så log hon lite sådär som flckor gör ibland, sedan sa hon "inget kvitto?", och jag sa "nej", och hon sa "okey", så jag sa "tack då", och då sa hon "ha det så bra", och då gick jag. Men jag vände i dörren, rusade tillbaka till kassan och skrek "SKA DET VARA SÅ HÄR NU?!", och då sa hon "va?", så jag drog en djup suck och gick ut. Det gjorde jag förståss inte alls... fick bara en mental bild och kom på att det vore roligt om en kille som jag gjorde en sådan sak.
Hursomhelst, jag är varken irriterad, uttråkad eller depprimerad. Jag är bara helt otroligt rastlös. Då blir jag inte grinig. Men jag kan helt klart bli fiktivt grinig. Det är jag nu, och därför börjar jag spontant tänka på en massa grejer som har sagts och hänt som har stört mig. För att ventilera kommer här dagens: random spew.
Sten i glashus
Att kasta sten i glashus är en ganska vanlig företeelse. Det finns dock ögonblick när stenen inte bara är malplacerad utan också riktigt jävla missriktad och irriterande. Om en tjej har kastat stenen är det dessutom ganska standard att man inte får ta emot den, utan måste stilla observera hur den krossar både tak och väggar.
En flickvän sa en gång till mig att hon tyckte jag gick annorlunda.
"Vadå?".
"Ja".
"Äh"
"Min kompis tycker också det" (<--- "kompiskortet" bör förgöras)
"Inte så jävla lätt att gå korrekt med 10kg penis". "Jaha, okey"
Grejen är att en mekanisk skyltdocka skulle krossa den här tjejen på cat-walken. Det tyckte jag var rätt sött och passade henne. Men ändå.
Jag skiter fullständigt i stämplar i passet eller förbrukade kondomer
Generationens plågoande. Tänk att så många människor verkar definiera sin yttre person med så twistade variabler. Det är en folksjukdom. Folk älskar att rabbla hur många gånger dom varit i Asien. Polare älskar att prata om hur många dom "satte" (<--- "jag kan säga vad som helst för du var inte där-kortet" bör förgöras).
Snackar man med någon man inte hört av på länge vill man väl veta hur människan har haft det och vad han/hon har gjort. Inte hur många bisarra rese- och umgängespoängen denne har plockat.
Blir samma sak hela tiden. En uppradad lista utan någon form av substans och till slut måste man ju börja fråga själv:
"Hade ni kul då?"
"Va? Jaha.. öh.. jorå.."
Ja, det var ju skoj att dom lyckades ha lite halvkul vid sidan av allt jobb som en semester och en stämpel i passet innebär.
Skulle kunna säga att det blir "en sista stund i solen innan livet blir för stort", men det säger jag inte, för det var ju förra året egentligen. Och inte blev det någon sol för det, så nu låter jag bli, och nöjer mig med att konstatera att det ska bli rätt härligt att både ha vidöppna alterativ och en stabil grund.
Det hjälper inte riktigt upp det faktum att jag suttit här ensam i min lägenhet hela helgen. Sedan mor och far grattade mig på min 24-års dag i fredags har jag inte talat öga mot öga med någon förutom en tant på Willys, och aldeles nyss med en flicka på GDG. Hon sa "hej" och jag sa "hej" och så log hon lite sådär som flckor gör ibland, sedan sa hon "inget kvitto?", och jag sa "nej", och hon sa "okey", så jag sa "tack då", och då sa hon "ha det så bra", och då gick jag. Men jag vände i dörren, rusade tillbaka till kassan och skrek "SKA DET VARA SÅ HÄR NU?!", och då sa hon "va?", så jag drog en djup suck och gick ut. Det gjorde jag förståss inte alls... fick bara en mental bild och kom på att det vore roligt om en kille som jag gjorde en sådan sak.
Hursomhelst, jag är varken irriterad, uttråkad eller depprimerad. Jag är bara helt otroligt rastlös. Då blir jag inte grinig. Men jag kan helt klart bli fiktivt grinig. Det är jag nu, och därför börjar jag spontant tänka på en massa grejer som har sagts och hänt som har stört mig. För att ventilera kommer här dagens: random spew.
Sten i glashus
Att kasta sten i glashus är en ganska vanlig företeelse. Det finns dock ögonblick när stenen inte bara är malplacerad utan också riktigt jävla missriktad och irriterande. Om en tjej har kastat stenen är det dessutom ganska standard att man inte får ta emot den, utan måste stilla observera hur den krossar både tak och väggar.
En flickvän sa en gång till mig att hon tyckte jag gick annorlunda.
"Vadå?".
"Ja".
"Äh"
"Min kompis tycker också det" (<--- "kompiskortet" bör förgöras)
Grejen är att en mekanisk skyltdocka skulle krossa den här tjejen på cat-walken. Det tyckte jag var rätt sött och passade henne. Men ändå.
Jag skiter fullständigt i stämplar i passet eller förbrukade kondomer
Generationens plågoande. Tänk att så många människor verkar definiera sin yttre person med så twistade variabler. Det är en folksjukdom. Folk älskar att rabbla hur många gånger dom varit i Asien. Polare älskar att prata om hur många dom "satte" (<--- "jag kan säga vad som helst för du var inte där-kortet" bör förgöras).
Snackar man med någon man inte hört av på länge vill man väl veta hur människan har haft det och vad han/hon har gjort. Inte hur många bisarra rese- och umgängespoängen denne har plockat.
Blir samma sak hela tiden. En uppradad lista utan någon form av substans och till slut måste man ju börja fråga själv:
"Hade ni kul då?"
"Va? Jaha.. öh.. jorå.."
Ja, det var ju skoj att dom lyckades ha lite halvkul vid sidan av allt jobb som en semester och en stämpel i passet innebär.
Kommentarer
Trackback
