Kuken, nu ska jag supa mig kanon på midsommar
Planerade att dra in lite pengar men torskade istället typ 10 tusen för någon vecka sedan så har jobbat en hel del fredag-tisdag. Pengarna tillbaka, och typ 15 tusen extra upp, vilket var precis vad jag behövde och det min obotliga optimism räknade med från början. Bättre sent än aldrig.
Om ni vill att jag ska hålla käften om resultat i min lite smått schizo blogg är det bara att säga till. Är ju inte så att jag behöver skriva det, utan misstänker snarare att några - eventuellt få - gärna vill hålla koll på att jag inte åker upp till skyarna och landar i helvettet.
Men det är klart med marginal med andra ord, och jag bör ta sommarledigt. Men det är också problemet med att ha ett "extraknäck" som inte bara erbjuder en ganska våldsamt bra timlön, utan dessutom valfria arbetstider och - inte minst - ibland är förbannat roligt. Det är svårt att sluta. Om folk fick jobba 20h/dygn på sina skiftjobb tror jag fan många skulle göra det någon vecka här och där.
Men förhoppningsvis släpper jag det helt några dagar, för har en del att ordna med imorn innan jag lämnar inför en möjligtvis underbar sommar.
Men:
"Det här är ju kuken, nu ska jag supa mig kanon på midsommar"
/Glenn Hysén, VM-1990
Den är bra, den tar vi.
Förövrigt sitter jag just nu ensam och dricker lite Sambuca. Fast jag tror det är lite det som är grejen.
Vill också påpeka att jag har en till blogg. En mindre schizo sådan. Mer rättfram. Snäppet mer anonym.
Det är nackdelen med en blogg av den här typen. Jag kan inte skriva allt. Fördelen är att många som jag verkligen vill i stort ska veta vad som händer i mitt liv läser den. Och jag skriver ju ändå spontant, så varför inte slänga in det i en blogg och låta folk som vill läsa det jag skriver?
Men jag kan inte skriva allt. Vissa saker passar helt enkelt inte. Eller många saker egentligen, eftersom jag råkar vara jag, och jag råkar ut för så förbaskat konstiga, otroliga, härliga, pinsamma saker att folk - även folk som vet att jag inte ljuger - inte alltid tror mig.
När sedan pennan sätter fart blir det ännu mer. Inte så att jag ljuger direkt, men när jag väl kommer igång kan jag skriva, och försvinna in i skriften, och vad som är ett (verkligen) måttligt intressant ansiktsutryck målas plötsligt upp som monalisa.
Menar, ska jag skriva här om hur en fjortis landar bredvid mig i en säng och blir så uppfylld av kåthet och begär av orden "nej skärp dig, du har pojkvän" att hon börjar onanera så högt att hon antagligen väckte grannarna?
Möjligt, jag kanske kan skriva de där raderna. Men den där situationen är så mycket mer fantastisk och underhållande och allmänt: "sällan, du ljuger!", att hela historien förtjänar att berättas. Därav en till blogg.
För tro mig, vare sig jag sätter mig i situationerna själv eller bara råkar ha tur/otur/whatever: så många fruktansvärt konstiga saker hant hänt mig genom åren. Inte sånt man ser på TV. Snarare sånt som folk fantiserar om på en sitcom som går på TV.
Om ni vill att jag ska hålla käften om resultat i min lite smått schizo blogg är det bara att säga till. Är ju inte så att jag behöver skriva det, utan misstänker snarare att några - eventuellt få - gärna vill hålla koll på att jag inte åker upp till skyarna och landar i helvettet.
Men det är klart med marginal med andra ord, och jag bör ta sommarledigt. Men det är också problemet med att ha ett "extraknäck" som inte bara erbjuder en ganska våldsamt bra timlön, utan dessutom valfria arbetstider och - inte minst - ibland är förbannat roligt. Det är svårt att sluta. Om folk fick jobba 20h/dygn på sina skiftjobb tror jag fan många skulle göra det någon vecka här och där.
Men förhoppningsvis släpper jag det helt några dagar, för har en del att ordna med imorn innan jag lämnar inför en möjligtvis underbar sommar.
Men:
"Det här är ju kuken, nu ska jag supa mig kanon på midsommar"
/Glenn Hysén, VM-1990
Den är bra, den tar vi.
Förövrigt sitter jag just nu ensam och dricker lite Sambuca. Fast jag tror det är lite det som är grejen.
Vill också påpeka att jag har en till blogg. En mindre schizo sådan. Mer rättfram. Snäppet mer anonym.
Det är nackdelen med en blogg av den här typen. Jag kan inte skriva allt. Fördelen är att många som jag verkligen vill i stort ska veta vad som händer i mitt liv läser den. Och jag skriver ju ändå spontant, så varför inte slänga in det i en blogg och låta folk som vill läsa det jag skriver?
Men jag kan inte skriva allt. Vissa saker passar helt enkelt inte. Eller många saker egentligen, eftersom jag råkar vara jag, och jag råkar ut för så förbaskat konstiga, otroliga, härliga, pinsamma saker att folk - även folk som vet att jag inte ljuger - inte alltid tror mig.
När sedan pennan sätter fart blir det ännu mer. Inte så att jag ljuger direkt, men när jag väl kommer igång kan jag skriva, och försvinna in i skriften, och vad som är ett (verkligen) måttligt intressant ansiktsutryck målas plötsligt upp som monalisa.
Menar, ska jag skriva här om hur en fjortis landar bredvid mig i en säng och blir så uppfylld av kåthet och begär av orden "nej skärp dig, du har pojkvän" att hon börjar onanera så högt att hon antagligen väckte grannarna?
Möjligt, jag kanske kan skriva de där raderna. Men den där situationen är så mycket mer fantastisk och underhållande och allmänt: "sällan, du ljuger!", att hela historien förtjänar att berättas. Därav en till blogg.
För tro mig, vare sig jag sätter mig i situationerna själv eller bara råkar ha tur/otur/whatever: så många fruktansvärt konstiga saker hant hänt mig genom åren. Inte sånt man ser på TV. Snarare sånt som folk fantiserar om på en sitcom som går på TV.
Kommentarer
Trackback
