Öhh..
Asså, vänta. Pausa. Liksom.
Rätta mig om jag har fel...
Skulle Sawyer få en tjej i säng genom att "låtsas" slå mig, typ, medvetslös? Och sno en cykel? Skulle hon gå igång på det? Har vi fel i huvet när vi dricker? :D
Det är allt jag minns.
Allt annat är förevigt borta.
Vet att Eken har några kort han förhoppningsvis behåller för sig själv. :s
Skulle haft så mycket mer ångest om jag varit snäppet nyktrare.
Vem var tjejen jag var rätt jävlig mot typ samtidigt som vi stod och dansade tryckare?
Vem var tjejen påväg mot torget som sa att Sawyer (och jag?) var dumma i huvet? Vilka halvmänniskor till flickor satt jag och snackade med på kåren? Var jag elak då också?
Åt jag på donken? Vart satt vi? Varför är alla akademiker så fula? Måste man bli akademiker då kanske?
Många frågor. Få svar.
Vi lämnar det så.
Rätta mig om jag har fel...
Skulle Sawyer få en tjej i säng genom att "låtsas" slå mig, typ, medvetslös? Och sno en cykel? Skulle hon gå igång på det? Har vi fel i huvet när vi dricker? :D
Det är allt jag minns.
Allt annat är förevigt borta.
Vet att Eken har några kort han förhoppningsvis behåller för sig själv. :s
Skulle haft så mycket mer ångest om jag varit snäppet nyktrare.
Vem var tjejen jag var rätt jävlig mot typ samtidigt som vi stod och dansade tryckare?
Vem var tjejen påväg mot torget som sa att Sawyer (och jag?) var dumma i huvet? Vilka halvmänniskor till flickor satt jag och snackade med på kåren? Var jag elak då också?
Åt jag på donken? Vart satt vi? Varför är alla akademiker så fula? Måste man bli akademiker då kanske?
Många frågor. Få svar.
Vi lämnar det så.
Borderline?
Om Borderline är ett gränsfall, vad säger man då om dom som gränsar till Borderline?
Rerun
Ibland får man helt enkelt stå för den man är. Är väl det jag börjat göra igen. Är väl därför man råkat bli lite (för mycket?) av "center of attention" på sistone. Som vanligt genererar det inte bara kärlek och uppmärksamhet utan även irritation och konflikter. Fine, tycker jag, så länge det genererar en åsikt.
Hela den sociala splittringen som infinner sig kan lättast beskrivas med ett minne jag har:
Satt och festade hos en flickvän med några gemensama polare. Hon berättade att hon hittat en porrfilm på sin dator (jag lovar, det var inte jag!). Tjejerna som var där hade inte sett en porrfilm förut (sa dom iaf.), så det blev lite småsugna på att kika. Följande dialog utbryter:
Flickvän: "Nej, jag gillar inte sådant. Jag förutsätter att den är förnedrande."
Tjejkompis1: "Sant, men dom får ju betalt."
Tjejkompis2: "Jag vill kolla!"
Flickvän: "Nej, jag vill inte säger jag ju. Jag tycker inte man ska kolla på sånt!"
Killkompis: "Men hur kan du hålla på att förutsätta massa saker om du inte har tittat?"
Tystnad. Alla kollar på mig, den enda som inte öppnat käften. Jag har alltid en åsikt.
Linus: "Det enda jag förutsätter när det gäller porrfilmer är att jag redan har sett dom".
Alla uppskattar ärligheten, förutom en principstark flickvän som sover med kläderna på en vecka framöver.
Hela den sociala splittringen som infinner sig kan lättast beskrivas med ett minne jag har:
Satt och festade hos en flickvän med några gemensama polare. Hon berättade att hon hittat en porrfilm på sin dator (jag lovar, det var inte jag!). Tjejerna som var där hade inte sett en porrfilm förut (sa dom iaf.), så det blev lite småsugna på att kika. Följande dialog utbryter:
Flickvän: "Nej, jag gillar inte sådant. Jag förutsätter att den är förnedrande."
Tjejkompis1: "Sant, men dom får ju betalt."
Tjejkompis2: "Jag vill kolla!"
Flickvän: "Nej, jag vill inte säger jag ju. Jag tycker inte man ska kolla på sånt!"
Killkompis: "Men hur kan du hålla på att förutsätta massa saker om du inte har tittat?"
Tystnad. Alla kollar på mig, den enda som inte öppnat käften. Jag har alltid en åsikt.
Linus: "Det enda jag förutsätter när det gäller porrfilmer är att jag redan har sett dom".
Alla uppskattar ärligheten, förutom en principstark flickvän som sover med kläderna på en vecka framöver.
"Vi har lite att prata om, du och jag..."
Jag vaknade säkert en minut före mina ögon idag. Kom på att det blev rätt mycket dricka igår. Åååhnej. Det var kört. Jag visste det. Blir sällan bakfull, men den här gången var det oundvikligt. Inte ens en skaplig ipren + 2 liter vatten-kur kunde hjälpa mig.
Gled ner och plockade upp lite skräpmat. Gillar inte sådant i allt för stor utsträckning, men vissa dagar är det ett måste.
Lite halvdött "extrajobbande" och 5000:- rikare kändes varken dagen eller livet hopplöst längre. En landskamp mot Litch.. Loch.. Lich.. Letch... Latjoland senare var man i toppform... I en perfekt värld. Men även i min värld var man dock vid liv igen.
____
Jess ringde. Hon är helt fantastisk när hon är nykter. Borde bli en säljare eller nåt. Man blir per automatik sprattlig, energisk och allmänt lycklig av att höra henne prata. Bad mig komma och möta henne på stan ikväll. Ställde mig lite med att avsluta samtalet med: "Jag tycker vi har en del att prata om du och jag". Kalla kårar. Har jag gjort något dumt? Njae, något sådant minns jag inte. Vill hon göra slut? Inte omöjligt, men det försvåras en del av det faktum att vi inte är tillsammans. Men det är ju så man säger då!
Vid ett typisk 'long-time-no-see' scenario säger man snarare "vi har ju massor att prata om!" eller liknande.
Dock tog självsäkerheten över och jag bestämde mig för att Jess är på flörthumör ikväll. Grattis till nitlotten. Ikväll får hon typ flörta med en bakfull... Sten. Nåt sånt.
Krävs magi idag. Men vem vet?
Gled ner och plockade upp lite skräpmat. Gillar inte sådant i allt för stor utsträckning, men vissa dagar är det ett måste.
Lite halvdött "extrajobbande" och 5000:- rikare kändes varken dagen eller livet hopplöst längre. En landskamp mot Litch.. Loch.. Lich.. Letch... Latjoland senare var man i toppform... I en perfekt värld. Men även i min värld var man dock vid liv igen.
____
Jess ringde. Hon är helt fantastisk när hon är nykter. Borde bli en säljare eller nåt. Man blir per automatik sprattlig, energisk och allmänt lycklig av att höra henne prata. Bad mig komma och möta henne på stan ikväll. Ställde mig lite med att avsluta samtalet med: "Jag tycker vi har en del att prata om du och jag". Kalla kårar. Har jag gjort något dumt? Njae, något sådant minns jag inte. Vill hon göra slut? Inte omöjligt, men det försvåras en del av det faktum att vi inte är tillsammans. Men det är ju så man säger då!
Vid ett typisk 'long-time-no-see' scenario säger man snarare "vi har ju massor att prata om!" eller liknande.
Dock tog självsäkerheten över och jag bestämde mig för att Jess är på flörthumör ikväll. Grattis till nitlotten. Ikväll får hon typ flörta med en bakfull... Sten. Nåt sånt.
Krävs magi idag. Men vem vet?
27.8% rabbat till västvärlden
Undrar om Sawyer hittar på igen?
Shopping
.
__________________________________________________________
As I was reading a monotom and boring textbook about WW1, as usual striving - and failing - to do what they allways told me to do; find something amusing about what I had to do anyway, I suddenly realized I hadnt yet answered, or asked, one of lifes most intruiging questions: who are they? And do they all really share the same opinion? If so, how come? Are they right?
I was also thinking about whether this was an unusualy bright thought for an 8 year old, or if I should feel ashamed for the fact that the erlier 6 year old me never really checked his sources. What if the opinions of they was in the eye of the beholder, rather than straight forward facts? And even if it wasnt, shoudnt atleast some of it have gotten lost in the translation?
___________________________________________________________
Later that day we went to the mall, shopping for clothes. We had talked about it for weeks, but it turnes out shopping was probably the first thing that made me realize I have a desciese. I procrastinate. I procrastinate more than anyone have ever procrastinaed before me. If I ever grow up to be a huge star, eventually they will all be on to me. Sniff it out. I´ve come to realize I wont have have a cool nickname at all. I wont be Wolverine, I wont be Superman; I´ll be "The Procrastinator". Because if you´re going to pin point my number one quality - without really going in to the 'why's and 'where's and 'how's - a quick objective look would scream "The Procrastinator". So I figured I will be one of those undergound icons instead. Those who are just too proud to be self-righteous in interviews, trying to get everyone to love them. But then what do I say when the mediastorm comes knocking? "No sorry, I can´t talk today, come back later!". Snap. There´s just no way to hide from yourself is there?
To this day, I still have a striking love-hate relationship to the whole shopping thing. On the one hand, I like to look good. New clothes helpes me accomplish that. On the other hand, its just plain boring. I dont know why. I really dont get it. Here I am, looking for new clothes that I dont even have to pay for myself, and I am hating every minute of it. I cant remember having a bad night, yet im so incredible tired. I had a huge breakfast, yet im so hungry that I fear I might not last another 10 minutes without getting something to eat. We actually talked about it this morning; turnes out she is not really a fan of this either. I knew it! I obviously blamed her as it must be inherited behaviour. I think it started out as a joke, but as usuall we ended upp in a quite and cold breakfast war
(you know when you try to put so much emphasis and anger in the words "pass the butter, please" that it comes out really pretentious and wierd - so wierd that the reciever of the words just wants to come back with: "Hah! That was a silly try for an insult boy! You loose!", but they cant can they? I mean, in this context, how silly woudnt that be? And they´d definatly leave themselves open for various comebacks, so instead they counter with a quite "hrm" as they slowly reach for the butter and place it so you can just reach it, but have to make an effort yourself). Anyway, we did decide to make the best of it. Have a good time. Go shopping, enjoy the moment. How hard can it be?
______________________________________________________
So, I find a nice shirt, some decent jeans and a pair of socks. I also pick upp a pair of helishly cool sunglasses. Im happy. Moms happy. But as we get going to the car, she makes the same misstake she allways does.
-"Oh no, wait! You need a new pair of shoes as well!".
Frigging god. No, just.. Dont. I mean, why? Here we where, all happy with our accomplishment, ready to get home to try out my new fashoinable look, and she goes on totaly destroying the moment. Damnit. We had it. We where there. And shoes is the most boring part of the whole thing!
__________________________________________________________
As I was reading a monotom and boring textbook about WW1, as usual striving - and failing - to do what they allways told me to do; find something amusing about what I had to do anyway, I suddenly realized I hadnt yet answered, or asked, one of lifes most intruiging questions: who are they? And do they all really share the same opinion? If so, how come? Are they right?
I was also thinking about whether this was an unusualy bright thought for an 8 year old, or if I should feel ashamed for the fact that the erlier 6 year old me never really checked his sources. What if the opinions of they was in the eye of the beholder, rather than straight forward facts? And even if it wasnt, shoudnt atleast some of it have gotten lost in the translation?
___________________________________________________________
_________________________________________________________________________________
'Stop beeing silly', I said, and tried to hide my smile. Mom kept screaming from the kitchen that she had found a Troll in the frying pan. I figured it was another excuse for her to get an end to my current video-game session. As usuall, it worked.
I liked it when she was beeing a silly mom, even though I didnt want to admit it.
'No really, it does look like a Troll. Look!", she said.
I looked at the pancake and with joy in my eyes I could see that it infact did look like a Troll!
(When I say Troll, I mean Troll from the scandinavian folklore, with big ugly noses. Except this troll didnt have a nose, as I´ve noticed flat pancakes seldom do. It still was a troll; I saw it very clearly, and hoped no one would argue about the nose thing).
It didnt take long before I decided that it didnt only look like a troll; it was indeed a troll.
'But thinking about it, doesnt trolls have these giant noses?', mom asked to my big frustration.
'Well..' I thought for a while.
'You did whipp him all fluffy and then you fried him in the pan. He is bound to lose something.'
'True'. And that was that.
She did however continue to point out that trolls arent all that nice, and I´d better watch out if this was the real deal. And as I didnt like the prospekt of my new found friend beeing evil, I decided this must be a nice troll. After some discussion we agreed that the evil part of a troll was all tucked upp in the nose wich in this case, as pointed out, was lost at birth.
_________________________________________________________________________________
Later that day we went to the mall, shopping for clothes. We had talked about it for weeks, but it turnes out shopping was probably the first thing that made me realize I have a desciese. I procrastinate. I procrastinate more than anyone have ever procrastinaed before me. If I ever grow up to be a huge star, eventually they will all be on to me. Sniff it out. I´ve come to realize I wont have have a cool nickname at all. I wont be Wolverine, I wont be Superman; I´ll be "The Procrastinator". Because if you´re going to pin point my number one quality - without really going in to the 'why's and 'where's and 'how's - a quick objective look would scream "The Procrastinator". So I figured I will be one of those undergound icons instead. Those who are just too proud to be self-righteous in interviews, trying to get everyone to love them. But then what do I say when the mediastorm comes knocking? "No sorry, I can´t talk today, come back later!". Snap. There´s just no way to hide from yourself is there?
To this day, I still have a striking love-hate relationship to the whole shopping thing. On the one hand, I like to look good. New clothes helpes me accomplish that. On the other hand, its just plain boring. I dont know why. I really dont get it. Here I am, looking for new clothes that I dont even have to pay for myself, and I am hating every minute of it. I cant remember having a bad night, yet im so incredible tired. I had a huge breakfast, yet im so hungry that I fear I might not last another 10 minutes without getting something to eat. We actually talked about it this morning; turnes out she is not really a fan of this either. I knew it! I obviously blamed her as it must be inherited behaviour. I think it started out as a joke, but as usuall we ended upp in a quite and cold breakfast war
(you know when you try to put so much emphasis and anger in the words "pass the butter, please" that it comes out really pretentious and wierd - so wierd that the reciever of the words just wants to come back with: "Hah! That was a silly try for an insult boy! You loose!", but they cant can they? I mean, in this context, how silly woudnt that be? And they´d definatly leave themselves open for various comebacks, so instead they counter with a quite "hrm" as they slowly reach for the butter and place it so you can just reach it, but have to make an effort yourself). Anyway, we did decide to make the best of it. Have a good time. Go shopping, enjoy the moment. How hard can it be?
______________________________________________________
So, I find a nice shirt, some decent jeans and a pair of socks. I also pick upp a pair of helishly cool sunglasses. Im happy. Moms happy. But as we get going to the car, she makes the same misstake she allways does.
-"Oh no, wait! You need a new pair of shoes as well!".
Frigging god. No, just.. Dont. I mean, why? Here we where, all happy with our accomplishment, ready to get home to try out my new fashoinable look, and she goes on totaly destroying the moment. Damnit. We had it. We where there. And shoes is the most boring part of the whole thing!
