Trillske

- Varför står du här vid mig egentligen?
- Asså, va? Jag kan gå om du vill?!

Hon säger så ibland. Dom säger så ibland. Vilka är dom? Får jag tänka dom utan
att känna mig allt för självgod? Varför bryr jag mig? Ingen hör mig utom jag och jag vet att jag inte är självgod alls. Bara nyfiken.

Jag började tänka på Wayne Dire, på när han påminde mig om hur den sociala dynamiken fungerar och hur den egentligen borde fungera, och hur han utelämnar kärlek eller annan attraktion från ekvationen. Jag undrade varför.

- Nej, du får gärna stå här, men jag begriper inte varför.
- Varför inte?
- Varför?
- Varför inte?
- För jag ger dig ingen anledning. Jag är inte ens snäll.
- Jag vet inte.
- Är jag snäll?
- Jag vet inte.
- Vadå vet inte?
- Ibland. Egentligen.
- Är jag snäll egentligen?
- Jag vet inte.

Jag tänkte på hur lustigt det var att jag förstod vad hon menade.
Det störde mig enormt.

- Du är knäpp.
- Asså?! Tycker du jag ska gå?
- Jag tycker ingenting.
- Ärligt, jag går om du vill.
- Varför skulle jag vilja det?
- Jag vet inte.
- Du är knäpp.

Hon såg liten ut. Jag är inte specielt lång, och hon är ganska lång, men ändå så är jag längre än henne. Jag tänkte på att det var ungefär så det var med allting.

- Den där killen kollar in dig.
- Han har varit på mig hela kvällen.
- Han är snygg.
- Ja.
- Är han snygg?
- Ja.
- Han verkar snäll.
- Han är snäll.
- Varför står du här?
- Jag vet inte.
- Jag fullkomligt kokar av svartsjuka.
- Kul.

Jag fick en konstig känsla av att jag just vunnit något jag inte hade plats att förvara.

- Varför vill du vara med mig?
- Jag vet inte.
- Varför?
- För att du är snygg och så?
- Och så?
- Ja.
- Är jag ful-snygg?
- Du är nörd-snygg.
- Vad är det?
- Clark Kent är nörd-snygg. Stålmannen är snygg.
- Är det bättre att vara snygg?
- Ibland.
- Vad är mina glasögon?
- Va?
- Jag är inte ens snäll.

Jag önskade att jag kunde sluta fråga saker jag inte vill veta svaret på.

- Du är otroligt korkad som står här med mig.
- Vill du att jag ska gå?
- Ja, stick.

Jag log, och hittade mina glasögon i en glugg mellan framtänderna.

- Vi går hem.
- Säker på att jag vill det då?
- Ja.
- Du är så jävla självgod.
- Ja.

Jag funderade på om jag skulle vara det på riktigt utan mina glasögon, eller om det är dom som räddar mig.

___________________

När jag blir stor ska jag skapa en grej som samanstrålar alla människor som letar efter varandra.
För jag vill veta om någon jag letar efter letar efter mig också.

Det ekar ibland. Det känns som om du letar fortfarande.
Jag letar inte. Man behöver inte leta när man redan har hittat.
Det känns som om du letar..
Jag hade hittat. Men jag tappade bort det där och då.

Jag är ovanligt 'lyckad' för närvarande, och jag vet precis varför.
Man skulle kunna säga att det handlar om en fast grund att stå på, ett vettigt delmål i livet, det faktum att jag lagt tidigare bekanta som visat sig inte vara värda sällskap bakom mig, att solen lyser.... Men i själva verket är det något helt annat, som jag inte tänker skriva om ännu. Ovanstående halvfyllda glas är bara en bieffekt.

Känner att kvällen har potential att bli lite extrem, så har lovat mig själv mindre alkohol och mer festande. Om man säger så.

Leksand - Brynäs snart.

Det här går inte för sig.
Om jag nu ändå ska skriva här så ska jag göra det på riktigt.

Lite konstruktionsarbeta nu.

Bara så ni vet ligger torrents till avsnitt 7 av Lost säsong 4 ute nu.
Och ni som har bangat hittils: Kolla igenom den här säsongstarten FFS!

Jag, Trillske, Linus, fick nästan en riktig tår i ögat i slutet av femte avsnittet. Som Stan Smith skulle säga: Jag blev alltså nästan en tjej, alternativt "there´s some weird tear-like fluid coming from my eye!"

_________________

Råkade förresten se att jag har 15 besökare idag.
Vilket inte vore så wierd om inte klockan var 7 på morgonen när jag tittade. Har ni lika produktiva vardagsnätter som mig tro?

__________________

Kom precis på att mina initialer är LJ.

För ganska precis ett år sedan, när jag kom till plötslig insikt om att saker och ting inte riktigt hade gått som saker och ting skulle gå, började jag studera. Läsa. Skriva. Fundera. Jag ville komma fram till ett svar på huruvida saker och ting bara spontant händer och om det bästa är att acceptera och agera därefter ("göra det bästa av situationen"), eller om man borde göra något åt att saker och ting händer.

Well, desto djupare jag gick in i det desto mer kom jag fram till att saker och ting inte händer. Vilket gjorde att jag fortsatte. Och fortsatte. Och vipps hade jag i min egen hemlighet fortsatt studera i ett år. Vid sidan av.

Nu, i.o.m. fredag morgon, blir det praktik av den teori jag har studerat. Det ska bli rätt spännande att se resultatet. Går det vägen har ni all anledning att kika förbi här om några månader för att se vad, hur och varför.

http://www.youtube.com/watch?v=ttuA1UEUAI0

Aldrig sett denna förut. Grym.

Grym text, grym video, grym sång, imponerande komposition.
Hoppsan.

Plus att budskapet ligger mig rätt nära för närvarande. Kan inte bli mycket bättre?

Ja, jo, jag gör det ibland.
Men det gör vi alla, mer eller mindre.

Vi talar inte, och kommer kanske aldrig tala ett språk raffinerat nog att tala i svar snarare än i gåtor. Vi kan bara styra över hur enkla gåtorna är att lösa.

Fick vårkänslor för tredje gången i år när jag gick utanför dörren idag.
Helt underbart.

Eftersom jag precis avslutat Extremt Högt och Otroligt Nära tänker jag än en gång låna Foers vokabulär:
Jag uppfinner saker.

Idag uppfann jag att människorna som formade bibeln ljög dåligt och tänkte bra. Det finns så mycket inom religion som klickar men ändå inte. Som är rätt men av fel anledning. Som när forskare förklarar hur man ska utnyttja law of attraction och lägger upp det hela som en bön till gud. Som om människorna som skrev bibeln visste så ofantligt mycket som andra inte förstod, så dom gjorde sitt bästa för att linda in och fördumma och skapa en alternativ tro som inte riktigt stämde, men som var lätt att förstå. Den skulle kunna leda dom troende in på rätt stig, från fel håll.

Då kan man ju fråga sig vad gud är. Men det uppfann jag också, för om jag tänker rätt, vilket jag gör ibland, så är gud den energi som finns överallt. Magnetismen, vågorna... Alltså, vi har ju kommit fram till att denna energi finns överallt. Vi vet ju att varje liten tanke vi har skapar någon form av våg, energi, och vi har lärt oss att omgivningen formar sig efter den. Det vill säga energin omkring oss formar sig efter energin vi släpper ut. Vilket förståss är fullt logiskt. Men nu har vi till och med lärt oss att omgivningen anpassar sig efter vad vi efterfrågar, d.v.s. law of attraction. Dessa damer eller herrar som ljög dåligt men tänkte bra kanske förstod universum, men förstod att andra inte skulle förstå, och kallade energin för gud.

När vi var små, små barn så lärde vi oss mycket om rätt och fel och galet genom sagor berättade av våra lite mer erfarna föräldrar, skrivna av lite mer lärda författare. Sagorna ljög, men talade sanning, och lärde oss förstå sanningen genom sin lögn. Är bibeln på samma vis en saga som lär människor rätt och fel och galet, berättad av lite mer erfarna, lite mer lärda människor som tänker bra men ljuger dåligt?

Jag har en vital fråga kvar att uppfinna ett svar på:
Ville dom som tänkte bra men ljög dåligt andra människor väl, eller ville dom bara forma sin omgivning för att dom som tänkte bra men ljög dåligt skulle gagnas på bästa möjliga vis?

Om det är det förstnämnda, vilket saker och ting tyder på om jag tänker rätt, vilket jag gör ibland, så är det en god idé att tjuvkika på vad sagans moral vill berätta, bortom den förljugna väg som leder dit.

Den här dagen har varit en dålig dag.
Inte fruktansvärt dålig, men påtagligt dålig eftersom mina dagar brukar vara ganska bra. Egentlig handlar det om tre dagar med eskalerande dålighets-nivå som förhoppningsvis och förmodligen hittade sin slutgiltiga topnotering idag. Det kan vara den förkylning som ständigt gjort sig påmind i min hals om morgonen, eller det impulsiva illamående som skulle fått mig att frossa i graviditetstest om inte den förklaringen kändes snäppet för orimlig för en man.
Jag har sovit. Och sovit. Och sovit. Bara för att vakna helt utmatad. Jag har velat citera Foer.

Jag har varit dålig på allt; även på det jag varit bra på. Spelar ingen roll att jag har vunnit, jag har ändå förlorat. Vi spelade poker igår. Jag vann båda partierna, men jag förlorade båda två. Jag sov inte ensam igår, och jag vaknade inte ensam imorse, men det var länge sedan jag var så ensam som igår när jag somnade och idag när jag vaknade. Jag ifrågasätter drömmar. Ifragasätter relationer.

"Varför älskar människor med varandra?" -Foer

Jag vill dramatisera för att hitta en större mening. Sluta leta för att hitta en större scen. Avdramatisera så ingen annan hittar den.

Vissa blir räddade. Andra räddar dom räddade. Det är varken rättvist, orättvist, logiskt eller ologiskt, men räddare måste förr eller senare rädda sig själva. En räddad kan hitta tryghet i en räddares famn. Men I den räddades famn kan en räddare bara hitta kärlek.

Det finns ett större problem med den dåliga dagen än den dåliga dagen i sig:
Det dåliga hamnade i fokus. Och den här typen av trötthet/sjukhet/missnöje kan starta en rätt elak och långvarig cirkel. Därför har jag beslutat mig för att fortsätta skriva på en tidigare text i ämnet som jag slänger upp när väl den är färdig. Poängen blir tydligare. Poängen bakom klyshor som "hinder på vägen", "det bästa av situationen" eller "tänka positivt". Det finns ofta en värld av nyttig information mitt framför näsan..