Har du tur?
Den här dagen har varit en dålig dag.
Inte fruktansvärt dålig, men påtagligt dålig eftersom mina dagar brukar vara ganska bra. Egentlig handlar det om tre dagar med eskalerande dålighets-nivå som förhoppningsvis och förmodligen hittade sin slutgiltiga topnotering idag. Det kan vara den förkylning som ständigt gjort sig påmind i min hals om morgonen, eller det impulsiva illamående som skulle fått mig att frossa i graviditetstest om inte den förklaringen kändes snäppet för orimlig för en man.
Jag har sovit. Och sovit. Och sovit. Bara för att vakna helt utmatad. Jag har velat citera Foer.
Jag har varit dålig på allt; även på det jag varit bra på. Spelar ingen roll att jag har vunnit, jag har ändå förlorat. Vi spelade poker igår. Jag vann båda partierna, men jag förlorade båda två. Jag sov inte ensam igår, och jag vaknade inte ensam imorse, men det var länge sedan jag var så ensam som igår när jag somnade och idag när jag vaknade. Jag ifrågasätter drömmar. Ifragasätter relationer.
"Varför älskar människor med varandra?" -Foer
Jag vill dramatisera för att hitta en större mening. Sluta leta för att hitta en större scen. Avdramatisera så ingen annan hittar den.
Vissa blir räddade. Andra räddar dom räddade. Det är varken rättvist, orättvist, logiskt eller ologiskt, men räddare måste förr eller senare rädda sig själva. En räddad kan hitta tryghet i en räddares famn. Men I den räddades famn kan en räddare bara hitta kärlek.
Det finns ett större problem med den dåliga dagen än den dåliga dagen i sig:
Det dåliga hamnade i fokus. Och den här typen av trötthet/sjukhet/missnöje kan starta en rätt elak och långvarig cirkel. Därför har jag beslutat mig för att fortsätta skriva på en tidigare text i ämnet som jag slänger upp när väl den är färdig. Poängen blir tydligare. Poängen bakom klyshor som "hinder på vägen", "det bästa av situationen" eller "tänka positivt". Det finns ofta en värld av nyttig information mitt framför näsan..
Inte fruktansvärt dålig, men påtagligt dålig eftersom mina dagar brukar vara ganska bra. Egentlig handlar det om tre dagar med eskalerande dålighets-nivå som förhoppningsvis och förmodligen hittade sin slutgiltiga topnotering idag. Det kan vara den förkylning som ständigt gjort sig påmind i min hals om morgonen, eller det impulsiva illamående som skulle fått mig att frossa i graviditetstest om inte den förklaringen kändes snäppet för orimlig för en man.
Jag har sovit. Och sovit. Och sovit. Bara för att vakna helt utmatad. Jag har velat citera Foer.
Jag har varit dålig på allt; även på det jag varit bra på. Spelar ingen roll att jag har vunnit, jag har ändå förlorat. Vi spelade poker igår. Jag vann båda partierna, men jag förlorade båda två. Jag sov inte ensam igår, och jag vaknade inte ensam imorse, men det var länge sedan jag var så ensam som igår när jag somnade och idag när jag vaknade. Jag ifrågasätter drömmar. Ifragasätter relationer.
"Varför älskar människor med varandra?" -Foer
Jag vill dramatisera för att hitta en större mening. Sluta leta för att hitta en större scen. Avdramatisera så ingen annan hittar den.
Vissa blir räddade. Andra räddar dom räddade. Det är varken rättvist, orättvist, logiskt eller ologiskt, men räddare måste förr eller senare rädda sig själva. En räddad kan hitta tryghet i en räddares famn. Men I den räddades famn kan en räddare bara hitta kärlek.
Det finns ett större problem med den dåliga dagen än den dåliga dagen i sig:
Det dåliga hamnade i fokus. Och den här typen av trötthet/sjukhet/missnöje kan starta en rätt elak och långvarig cirkel. Därför har jag beslutat mig för att fortsätta skriva på en tidigare text i ämnet som jag slänger upp när väl den är färdig. Poängen blir tydligare. Poängen bakom klyshor som "hinder på vägen", "det bästa av situationen" eller "tänka positivt". Det finns ofta en värld av nyttig information mitt framför näsan..
Kommentarer
Trackback
