Fasen!

Jag är paranoid. Jag känner massa folk i stockholm. Ibland känns världen liten. Jag vill inte träffa någon nu. Jo, typ syrran eller nåt, men ingen som bara är bekant. Framförallt ingen som jag inte har kontakt med längre. Typ ett ex eller nåt. Jag kan fortfarande kommunicera  via bloggen och mina fingrar men jag tror att om jag försöker prata, ens säga hej, så har jag antagligen en fördröjning på 3 sek innan jag  får ur mig ett "blijh", där vokalen varierar beroende på vad jag försöker säga.

Hur skulle det se ut? "Ojdå, inte gått så bra för honom..", skulle de tänka.
Hoppas tåget står typ bredvid, så jag inte behöver springa igenom centralen eller så.

Nämnde jag att jag börjar bli trött?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0