Trillske

1200kWh på tre månader.. är det mycket?

Jag har ingen aning. Vi fick iaf betala 2000:-. Tyckte det lät mycket. Är inte el billigt som satan? Har vi ett dyrt pris/kWh?
Iof, blir bara 333:- pers/månad, men ändå. Borde det inte bli billigare än så om man är två? Menar, vardagsrummet och de flesta lampor delar man ju på.

Eller så är det bara jag som är tilt över att jag spenderat ett halvt 6 siffrigt belopp (man måste ju förfina siffrorna till skrytnollan) på.. inte många månader alls. Vet inte hur mycket tänderna gick på. Men det var under 15k. Så känns lite "svart djupt hål" över det hela, för jag har inte gjort några större investeringar. Dock har jag märkt att jeans per automatik går på tusenlappen nu för tiden, och sådana behövde jag några av. Även varit lagom givmild på krogen. Och betalat mina fasta kostnader för 4 månader framåt. Så, äh, kanske inte är så konstigt. Men det är makalöst hur jag hela tiden kan svänga mellan att vara totalt likgiltig till pengar, för att nästa dag vända på varje 50-öring. Ibland när jag dammsuger är jag på väg att suga upp eventuella 5-kronor och liknande innan jag kommer på att det kan bli stopp i dammsugaren och att sådant är fruktansvärt drygt. När jag städade idag hittade jag ett gäng 1-kronor som jag la i en fin liten hög på hyllan.

Men jag antar att det lätt blir så när man har en så fasansfullt svängig inkomst. Ibland är den väldigt CSN-betonad vilket gör att kontot krymper smått i takt med dagarna, medans hela sparkontot typ dubblerades i Januari-Februari i år. Då är man rik. Sen går det sakta ner någon månad, och plötsligt tittar man på kontot - som fortfarande är mycket större än för tre månader sedan - och får panik. Är väl som vanligt. Allt är lugnt så länge det går framåt. Allt är ett jävla helvette om det går bakåt, även om man råkar befinna sig på ärevarvet redan. Vilket jag visserligen inte gör. Droppade mina nära pedantiska planer för någon månad medans jag såg till så jag inte ställde till utbildningen. Känner mig fullt i fas och påväg att bli civ. ingenjör nu, men däremot föll ju alla planer runt omkring som ett korthus. 

Vet inte om jag är glad eller förbannad för det. Å ena sidan är jag småsur över att jag får styra upp lite under sommaren här, men å andra sidan har jag en lång ledighet ändå, och viktigare - det är mer eller mindre ett bevis på att mina ideer fungerar. Lätt att ifrågasätta det som faktiskt fungerar eftersom det eventuellt skulle fungera ändå, oavsett upplägg. Men det gör det alltså inte. Inte om man inte råkar ha en självklar väg redan. I en korsning utan ide och utstuderad väg blir man sittandes vid korsningen med de normala inkomster, normala utbildningar, och normala tankar man föddes rakt in i. Vilket inte är fel alls egentligen. Bara det att jag inte är helt normal, och jag försöker göra det till en ovanligt bra sak istället för en ovanligt dålig. För det är de två alternativen jag har, och alltid haft. 
Fungerar det att rivstarta igen ska jag försöka förklara hur. Bör finnas otroligt många som sitter i samma sits som jag satt. 
Problemet är väl bara att minnas de saker som nu för tiden går per automatik, och som inte ägnats en tanke på ett år. 

Nu är det sommar. Imorn är det fotboll.