Konsten att nonchalera sina läsare...

... Och skriva saker bara en förstår.





image29
Yeah.
Sånt gör jag bara för att ni är aldeles för få som kommenterar i bloggen istället för på andra ställen. Skärp er.

Nej, det där är verkligen inte en 'snigel-i-ögat-snigel'. Det där är något helt annat och mycket mer fruktat.

Join now and receive a $0.05 Sign-up Bonus!

Helt fantastiskt. Nu kan vi tjäna enorma summor på att göra nästan ingenting.
Hurra!

Påminner lite om dom där ad-programen en del körde för några cent i timmen för några år sedan. Fast det här är värre. Mycket värre.

http://bux.to/

The process is easy! You simply click a link and view a website for 30 seconds to earn money.

Vet folk förövrigt att det är allmänt onyttigt att kolla på nästan all form av reklam? Nåväl. Vi ska ju blir rika.


Earnings Example
» You click 10 ads per day = $0.10
» 20 referrals click 10 ads per day = $2.00
» Your daily earnings = $2.10
» Your weekly earnings = $14.70
» Your monthly earnings = $63.00


Ursäkta?
Ovanstående är baserat på att du är tappad nog att lyckas kolla 10 ads per dag, och bara råkar ha 20 tappade kompisar som gör samma sak. Varje dag. För $2.10. Ja, det är ungefär tretton (13) kronor.

Hjälp. Hjälp mig hjälpa er. Hjälp mig köpa en villa år 2542.

Nä. 'Hjälp' räcker.

Tack Maja!

Den som söker skall finna.

"Hej! Tygtigern Lukas visas för tillfället söndagmorgnar i finsk teve (FST5) och kommer också småningom att finnas på nätet, ett avsnitt i taget: arenan.yle.fi/hae?keyword=buu-klubben. Det är dessvärre inte en version som går att ladda ner.
I Finland hittade jag serien som VHS på biblioteket.

Såg själv serien som femåring och gillade skarpt, nu jobbar jag med barnprogram på YLE/Finlands svenska television som reprissänder kultklassikern för en ny generation :)
Lycka till med tigerjakten!

Hälsningar
Maja Ottelin"


Nu är jag som ett litet barn på julafton gånger tre.
Woho! Tack, tack!

Det gör det samma vad som kom först...

... - mättnad eller törst?
En variation av 'likadan', här i vår sjuka slentrian.
För vi har nog inte lärt oss än, vart gränsen går,
och jag tror vi balanserar mellan 'lyckad och svår'...


Det var en kort period som skapade mycket insikt, tankar och - texter.
Vet inte om det blir rätt eller fel. Jag tror det blir rätt.
Pratar förståss (ehrm) om att jag sitter och slutför en av tre låtar jag avgudar på ett mycket egenkärt vis, och det faktum att sinnestämningen kolliderar en aning med en av texterna.

Det blir fart och fläkt och tralligt medans buskapet är det motsatta.
Blir nog bra.

Fasiken, nu skulle man ha lite studiofolk här.


skriver listor, 'att göra', men tiden går för fort...
snart vadar jag bland listor på sånt jag borde gjort


Stämmer fortfarande. Men jag börjar komma ikapp.


________________

Ooooh, stress.. Sick, sick, sick.
Betalningen för högskoleprovet var "så här" nära att inte gå igenom av diverse anledningar.
Puh. Pust. Flås.

Tillbaka till framtiden

Ville ha något att göra såhär på morgonkvisten, så jag laddade hem Back To The Future II.
Längesen man såg dessa, så det blir helt klart till att dra igenom en av de bästa trilogierna någonsin inom snar framtid. Vem är med?


Något som dock fortfarande stör mig...




image24

Är det så svårt att hoppa ner i vattnet och simma två meter?

image25image27

Lost

Tredje avsnittet på fjärde säsongen äger. Fan nu är man fast där igen också.

Extern dynamisk nostalgi är vackrare på distans

Det finns en massa saker jag då och då känner att jag lärt mig.
Vissa av sakerna har jag nog lärt mig också, medans andra... Lär jag mig på nytt ett par gånger om året.

Att sluta stilla min nyfikenhet gällande andra människor jag inte längre umgås med är en sån sak. Nostalgi i all ära.. Men när någon annan människa står för nostalgin blir det hela ofta bara en stor besvikelse.
Både gudarna och mina nära vet att jag haft en rätt snurrig ungdom och barndom när det kommer till förhållanden. Sådant skapar känslor och tankar och sätter spår, och förr eller senare blir man lite intresserad av att se om en annan människa blivit precis sådär fantastisk som man trodde... Och möts av något likadant, fast mindre, då det är lätt att förstora upp allting i backspegeln. Och märker att dom man behöll nära har mer energi, spontanitet och allmän livskreativitet än de som stannade kvar och frodades i en euforisk tanke av 'förut'.

Genom åren har jag bara hittat ett fåtal "free spirits" som kan göra nästan vad som helst, när som helst, och inte ber om ursäkt för att det ibland faller utanför normen. Jag tror faktiskt det är dom som finns kvar.

________

Jag är fullt medveten om att detta har blivit helt vridet.
I verkliga livet är jag mer oseriös, kaxig, självsäker och obrydd än någonsin.
Självaste Sawyer gjorde ett försök att tona ner mig lite i helgen; då är det på gränsen till illa.

Medans bloggen plötsligt enbart är djup och eftertänksam.

Jag ber ödmjukt om ursäkt. Arbetar så snabbt jag kan för att lokalisera problemet, och hoppas det inte åsamkat för mycket skada.


Gran Canaria

image22

Vi hade lämnat ett universum ur balans.
Spenderat en oändlighet i en annan dimension.
När vi skulle tillbaka förstod jag ingenting. Hade vi varit borta?
Hur länge? Landar vi på samma punkt vi en gång kom ifrån?
Det kändes så. Som om vi spenderat dagarna i en alternativ tidslinje.
Först som en brant backe; en tidigare uppfattad dag var ett år.
Vi hade varit där så länge jag kunde minnas. Jag kännde PDL bättre
än Gävle känner mig. Vilket förvisso inte säger så mycket.
Halvägs gjorde tidslinjen en tvärsväng och började sakta men säkert
passera sig själv. Ju fler dagar som gick, ju färre dagar hade passerat.
Allt kändes plötsligt nytt och konstigt igen.
Och via samma hunger, trötthet och baksmälla som en gång förde min
kropp till PDL via Las Palmas, skulle jag nu föras i motsatt riktning,
till det svarta hål som, rimligtvis, skulle flyga mig tillbaka till en punkt
jag aldrig lämnat.
Hade vi hunnit lösa upp alla de knutar som rotat sig i universum?
Jag vet inte. Jag minns inte. Jag är inte samma vilsna människa som
satte sig på planet från Arlanda. Jag behöver inte ens nikotin längre.
Jag saknar ingen.
Det kanske låter konstigt, men jag har aldrig kännt så förut.

Det finns ingen människa jag behöver, som jag inte har.

Jag längtar till sommaren, fastän jag är 6 månader äldre när sommaren kommer..

Uppenbarligen gjorde åtminstone jag vad jag skulle göra. Den enda knuten som är kvar är en längtansfull känsla av att åka vidare och göra allt vi inte hann med på vår stulna tid i en alternativ tidslinje...



T.B.C

Visst inte bara jag som gillade 90-talet

Detta vill jag verkligen se:
http://www1.ticnet.se/PriceTable?l=SE&EVNT=STH16859GTE03141&CL_ORIGIN=

Vad gör ni Brynäs?

Här har man sett fram emot slutspel i den, fortfarande relativt nya, underbara Gavlerinken (som heter något helt annat idag).

Säger som David Fjäll på Radiosporten:
"Nu ligger Brynäs lite.. lite... skrynkligt till om man får säga så va..."

RSS 2.0